Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugotredje årgången (händelserna 1945) / 130 (1924-1944) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den totala solförmörkelsen 1945. Av Ansgar Roth

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kl. 15 och varade något över en minut. Längre in i landet hindrades alla
observationer tyvärr av moln, som skingrades först en god stund efter det totala skedets
slut. Tack vare arbetsfördelningen kunde huvudparten av det uppgjorda
programmet dock genomföras. Gott väder rådde även vid de bägge finska stationerna, den
ena vid Gamla Karleby vid Bottniska viken och den andra i Kangaslampi vid sjön
Haukivesi i sydöstra Finland. De ryska observatörerna hindrades av regn, men
tog ett antal bilder av solkoronan från flygplan. Ett stort antal flygplan sändes
upp även i Sverige och Finland för fotografering av solkoronan och månskuggan,
det senare för bestämning av dess läge på jordytan. Så var exempelvis chefen för
Lunds observatorium professor Knut Lundmark själv uppe i ett aeroplan på 6 200
meters höjd för fotografering av koronan, bl. a. med den nya kodakrommetoden.
För Stockholms observatorium uppsteg löjtnant Boris Swenson i ett bombplan
med två kameror monterade på en kulsprutelavett för
kinematografering av koronan och flashspektret. Flera
plan uppsändes även av Rikets allmänna kartverk.

Solförmörkelsen gav anledning till välkomna avbrott i gågossarnas verksamhet. (Teckning av Nils Melander.)

Den största expeditionen var den i Brattås, som utom
personalen vid Stockholms observatorium i
Saltsjöbaden med professor Bertil Lindblad och observator
Yngve Öhman i spetsen räknade ett stort antal deltagare
från både Sverige och utlandet. Från Paris deltog sju
astronomer, bl. a. professor B. Lyot, berömd för sina
framgångsrika försök att avbilda solkoronan vid
dagsljus. Bland de danska deltagarna befann sig professor
Bengt Strömgren från Köpenhamn, som utförde
fotoelektriska mätningar av ljusstyrkans förändringar
under förmörkelsen. En liknande undersökning gjordes
även av professor H. Alfvén från Tekniska högskolan i
Stockholm, överingenjör O. Wiberg i Finspång deltog
med ett stort antal medarbetare och en ypperlig
instrumentell utrustning, som omfattade en stor
Zeissrefraktor med flera tuber samt kameror för
kinematografering av koronan och flashspektret, såväl i svart-vitt som
i färg jämte andra filmkameror för färgfotografering av
koronan. Observatoriets egen utrustning för
fotometrering av koronan i olika färgområden — en
dubbelrefraktor från Repsold, som på sin tid var institutionens
största instrument — sändes till Malåträsk med den
expedition som leddes av docent J. Ramberg. En huvudpunkt
på observatoriets program var också mätning av ljusets
polarisation, framför allt i koronan, som utfördes av
observator Öhman och hans medarbetare med fem
instrument av olika typ enligt flera olika, delvis av honom själv utarbetade principer.

Den expedition från Uppsala som fattat posto i Bjuröklubb ägnade sig helt åt
bestämning av koronans ljusstyrka genom fotografering i olika färger: rött, blått
och gult. Detta skedde med tre instrument, och med vart och ett av dem togs två
plåtar. Arbetet leddes av docent Å. Wallenquist, och bland deltagarna var
professor N. V. E. Nordenmark. I den misslyckade expeditionen till Bastutjärn deltog
bl. a. professorerna K. G. Malmquist och östen Bergstrand, observator C. Schalén,
laborator H. Enghoff och privatastronomen fil. dr Nils Tamm.

Även expeditionen från Lund, som slagit läger vid Sävenäs, hade samma
uppgifter på sitt arbetsprogram, d. v. s. studiet av solkoronan och filmbilder av solen
vid totalitetens början och slut. Härtill kom fotografering av vissa områden på
himlen, där man hoppades att eventuellt finna ett par hittills okända planeter,
som förmodas kretsa kring solen i samma bana som Merkurius. I observationerna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>