Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fackförbunden går till attack. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ungarna. Metallindustriarbetarförbundets avtalskonferens, bestående av ett
100-tal ombud, hade vid avtalskonferensen hösten 1944 på kommunistisk tillstyrkan
desavuerat fackförbundsledningen. Med knapp röstövervikt beslöt konferensens
majoritet icke blott om avtalsförslagets innehåll utan gjorde även uttalanden, vilka
inskränkte förhandlingsdelegationens rörelsefrihet på ett sätt som tidigare icke
förekommit. Majoritetsriktningen utsåg därjämte inom sig 10 kommunistbetonade
representanter, av vilka de flesta aldrig hade deltagit i liknande underhandlingar,
att jämte förbundsledningen handha avtalsfrågan. På grund av denna
kommunist-kupp råkade förhandlingarna snart i baklås. Trots flera medlingsförsök av den
tillsatta särskilda förlikningskommissionen kunde ingen överenskommelse nås.
Fackförbundsledningen inkallade nu avlalskonferensen till ett nytt sammanträde
den 18 juni och vann då en om ock knapp majoritet för en uppgörelselinje, som
Hf edling* kommissionen i metallarbelarkonfliklen. Frun vänster landshövdingarna Hilding
Kjellman, Olle Ekblom och Arvid Lidén.
möjliggjorde nya förhandlingar, vilka resulterade i ett den 21 juni framlagt
medlingsförslag, scm tillstyrkts av samtliga underhandlingsdelegerade.
Kommunistoppositionen inom fackförbundet försökte visserligen fortfarande sabotera
medlingsarbetet, men sedan Svenska arbetsgivarföreningen meddelat, att konflikten —
om medlingsförslaget ej godkändes av arbetarparten — i fortsättningen ej komme
alt bli begränsad till verkstadsindustrien, blev medlingsförslaget den 6 juli
definitivt godkänt av arbetarparten. Uppgörelsens viktigaste resultat blev, att
timlönerna höjdes med 8 öre — mot av arbetarna ursprungligen begärda 15 öre —
samt ackorden med 5 procent, dock högst intill vissa förtjänstlägen, s. k. tak,
vilket i Stockholm fastställdes till 1 kr. 60 öre och i lägsta ortsgrupp till 1 kr. 30 öre.
Slutet blev alltså, att verkstadsarbetarna efter fem månaders pressande konflikt
fick finna sig i samma lönetillägg, som övriga fackförbund utan strid hade
uppnått, alltså ett fullständigt bakslag och nederlag för den strejkivrande
kommunistiska oppositionen inom fackförbundet. Därtill kom de enorma stridskostnaderna.
Ehuru många av de strejkande fick tillfälligt arbete med vedhuggning ooh
torvupptagning, ansågs förlorade arbetstillfällen lia uppgått till minst 11 miljoner
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
