Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1945 - Gustav Cassel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Märkligare dödsfall i Sverige 1945.
Gustav Cassel.
Professor Gustav Cassel avled den 15 januari. Han var född 1866. Under åren
1904—33 var han professor vid Stockholms högskola i nationalekonomi med
finansvetenskap. Sedan 1897 medarbetade han i Svenska Dagbladet och var vid
sin död den både till levnads- och tjänsteår äldste av tidningens skribenter. Hans
jordfästning ägde rum den 19 januari i Ljungarums kyrka och på Ljungarums
kyrkogård bisattes hans stoft. Vid hans frånfälle skrev en minnestecknare i
Svenska Dagbladet bl. a. följande om honom:
IIos Gustav Cassel gingo teori oeli praktik ständigt liand i hand på så sätt, att lians enastående
insikt i de stora socialekonomiska sammanhangen gav honom Ariadnetråden till verklighetens
invecklade labyrint. Det finns knappast något socialekonomiskt problem av internationell
räckvidd eller av betydelse för svensk politik, där Cassel icke känt sig manad att framlägga en
personlig uppfattning. För hans i högsta grad aktiva personlighet var därvid betecknande, att han
aldrig begränsade sig till enbart negativ kritik eller den försiktige vetenskapsmannens pro et
contra-argumentering utan städse framförde positiva synpunkter och uppslag, ägnade att föra
frågorna framåt till den förkovran av Sveriges styrka och välstånd, vilken låg honom så varmt om
hjärtat.
I likhet med många upplysta män av sin generation från sekelskiftet företrädde Cassel i början
av sin bana med livlig övertygelse och känsla den åsikten, att demokrati och socialpolitik även
hos oss slodo inför sitt genombrott. Cassels populärvetenskapliga gärning präglades av en
sällspord syntes mellan teoretisk lärdom och sunt förnuft, som förklarar hans märkliga inflytande
på opinionsbildningen i vårt land. Hans klassiska skrift »Socialpolitik» av år 1902 bildade rent
av epok inom det allmänna uppfattningssättet under en tid, då man på många håll ännu varken
kunde eller ville skilja mellan begreppen »social» och »socialistisk». Ingen ekonomisk författare
i vårt land lyckades i fortsättningen bättre klargöra dessa distinktioner än Cassel. Med vaken
blick för det radikala folkväldets faror varnade han oavlåtligt för konsekvenserna av en
ekonomisk och social politik, som utgick från fåkunniga och falska massfördomar och klassinstinkter.
Våra statsfinanser och svenska riksdagens budgetbehandling har Cassel likaledes följt med
levande intresse. Hans förtrogenhet med dessa frågor gjorde också den nedgörande kritik, som han
1914 underkastade de Staaffska försvarsberedningarnas budgetkalkyler, desto verksammare.
Cassels aldrig svikande försvarsintresse yttrade sig även däri, att han konsekvent tillerkände
anslagen under fjärde huvudtiteln en förhandsställning inom statsutgifterna. Under år 1912
behandlade Cassel i flera utförliga artiklar i Sv. D. för första gången spörsmålet om vår finansiella
krigsberedskap. Han yrkade enträget på att ekonomiska beredskapsplaner över huvud taget måste
uppgöras för att vi icke skulle bli alldeles överraskade av en katastrof. Denna framsynthet
betraktades då närmast som en löjlig orimlighet. Då faran för ett nytt krigsutbrott närmade sig under
1930-talets sista år, upptog Cassel i Sv. D. samma tankegång och hemställde energiskt om
åtgärder att förvandla riksbankens guldkassa till krigsnödvändiga råvaror.
Efter krigsutbrottet 1914, liksom under världskriget 1939—45, ledde Cassel den diskussion om
penningväsendet, som förblivit brännande och där han alltjämt gjorde sina mest
uppmärksammade och vägande inlägg. Cassel bemödade sig att för publiken klargöra prisstegringens verkliga
orsaker, och i en artikel den 27 maj 1915 i Svenska Dagbladet om »Europas penningväsen under
förstörelsens inflytande» påvisade lian hur i en mängd stater en begynnande inflation gjorde sig
gällande. Inflation! Det var det nya ordet för ett nu så välbekant fenomen, men som man
då icke tänkte sig skulle kunna återuppstå 1 en ännu mer fasaväckande form än de franska
revolutionsassignaterna.
In i det sista var Cassel en outtröttlig väktare mot de vådor för välståndsstegringen, som hota
från de socialistiska planhushållningsdoktrinerna. Genomtänkt anhängare av den klassiska
liberalismens andliga arvegods bekämpade lian lika lidelsefullt varje begränsning av Individens och
medborgarens frihet. Detta intresse tog sig även uttryck i den kritik av nutida
undervisningsväsen, som under senare tid också upptog hans intressen. Cassel förenade med 18 :e århundradets
rationalism det 19 :e seklets utvecklingsoptimism, och han hade en orubblig förtröstan på
forskningens outtömliga resurser att främja mänsklighetens framtid. Denna förnuftstro tillämpade han
även på de yttersta tingen, som hans sista skrift »Den odelbara människan» ådagalade.
En starkt bidragande orsak till Cassels utomordentliga betydelse som skriftställare var den
förnämliga stilen. Om honom gällde fullt ut satsen: stilen är mannen. Hans kärnsvenska språk ägde
en sällsynt förening av klarhet och kraft. En klarhet, som kom av hans stora kunskap i frågorna.
En konstnärlig kraft i formgivningen, som härstammade från de vittra källådrorna på djupet av
denna enastående rikt utrustade personlighet, om vilken en gång sades, att han genom snille och
smak var en akademi för sig i det nutida Sverige.
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
