Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paasikivi den 31 januari. Denna dag besvarades i riksdagen en fråga av
sexlin-garna om det finska krigsansvaret. Sexlingarna önskade utredning av den skuld
till Finlands indragande i kriget, som kunde påläggas den 1941 fungerande
presidenten och medlemmarna i 1939 och 1941 års regeringar. Sedan först ett
expertutlåtande föredragits, i vilket Finlands främste statsrättslärde, förre presidenten
Ståhlberg, fastslog, dels att ett lagligt beslut om krig och fred icke enligt finsk rätt
kan göra den som fattat beslutet skyldig till kriget, dels att tillfälliga domstolar är
uttryckligen förbjudna i Finlands grundlag, uttalade statsministern om frågans
politiska sida regeringens åsikt »att det för att underlätta uppkomsten av goda
och förtroendefulla relationer mellan Finland och Sovjetunionen samt för alt
avlägsna det misstroende, som från Sovjetunionens sida är rådande gentemot
Finland och för att stärka förtroendet till Finlands politik vore nödigt att de
personer, vilka under de senaste åren intagit politiskt ledande platser eller på ett mera
framträdande sätt inverkat på den politik, som lett till ett olycksdigert resultat och
varit stridande mot landets intressen, borde draga sig tillbaka från politisk
verksamhet».
Detta märkliga consilium abeundi, som åtföljdes av meddelandet att regeringen
beslutat tillsätta en kommitté för utredning av Finlands utrikespolitik under de
senaste åren, fick omedelbar effekt. Många avstod från att kandidera till den nya
riksdagen. Tanner tog rådet bokstavligt och lämnade genast riksdagen.
Nästa valsensation var att det socialdemokratiska partirådet ur partiet utstötte
39 partimedlemmar, vilka med regeringsledamöterna Pekkala och Svento i spetsen
låtit uppsätta sig på listor i valförbund med kommunisterna »huvudsakligen av
utrikespolitiska skäl». I detta sammanhang utgick ministern och LO-chefen Vuori
ur partistyrelsen, dock utan att lämna partiet. Vuori höll därefter den 2 mars ett
mycket uppmärksammat storpolitiskt radiotal i anslutning till de allierades
Jalta-kommuniké. Jaltadeklarationen har, sade han, gjort det klart att de tre
stormakterna, Sovjetryssland, Storbritannien och USA, kan skrida till åtgärder i ett land
som Finland om de anser att förhållandena så kräver. För att vinna en plats i
efterkrigstidens Europa bör vi företa vissa nödvändiga ändringar i vårt statliga
och ekonomiska liv. Inser man inte detta och handlar därefter, kastas vi antingen
in i en revolution, som söndersliter vårt folk, eller råkar in på en väg, vars
trafikregler inte låter sig bestämmas av oss ens i den omfattning
vapenstilleståndsfördraget förutsätter. En knapp månad tidigare hade den socialdemokratiska
partistyrelsen begärt skyndsam utredning om socialisering av vissa nyckelindustrier
samt affärsbanker, som är viktiga för folkhushållningen i dess helhet. Den 3 mars
tillkännagavs det så att Finland förklarat Tyskland krig.
I mitten av mars följde ett nytt radiotal av Paasikivi, som nu inte nöjde sig med
utrensning av blott de ledande utan generellt uppmanade medborgarna att i
riksdagen invälja »nya krafter i stället för dem, vilka förbrukats under de senaste
årens felaktiga politik». Allmänt rådde det intrycket att utrikespolitiska
nödvändigheter låg bakom både Vuoris och Paasikivis tal.
Maningen lyddes såtillvida att mer än hälften av den nya riksdagens 200
ledamöter var nya män. Valet gav följande resultat: socialdemokraterna 422 000 röster
och 50 mandat, de s. k. folkdemokraterna, d. v. s. kommunisterna, sexlingarna och
de fronderande socialdemokraterna, 407 000 röster och 49 mandat, agrarerna 355 000
röster och 49 mandat, samlingspartiet, d. v. s. finska högern, 249 000 röster och 28
mandat, svenska folkpartiet och svenska vänstern 142 000 röster och 15 mandat,
därav vänstern 1 mandat, samt finska framstegspartiet 87 000 röster och 9 mandat.
Socialdemokraterna hade gått starkt tillbaka. Inom dein nya riksdagsgruppen var
Tanneranhängare och Tannermotståndare ungefär jämstarka. Då gränsen var
flytande medförde den allmänna utvecklingen en gradvis förstärkning av
Tanner-motståndarna. Bland de s. k. folkdemokraterna hade de öppna kommunisterna
.340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
