Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krafter att slå sig ned i landet, att den, utan att sovjetryska krigsrörelser
nödvändiggjort det, avgivit ett med krigsförklaring liktydigt konstaterande av att Finland
råkat i krig, att den avbrutit förbindelserna med brittiska regeringen och
föranlett Storbritanniens krigsförklaring, att den avvisat amerikansk medling i augusti
och oktober 1941, att den genom meddelande till Tyskland omöjliggjort
amerikansk medling i mars 1943, att den vid fredsförhandlingarna 1944 underlåtit att ge
Paasikivi erforderliga fullmakter, samt att den föreslagit att presidenten skulle
underteckna det s. k. Ribbentropavtalet.
Ett märkligt inslag i målets fortsatta handläggning var att presidenten
Mannerheim i en vittnesutsago försvarat Ribbentropavtalets undertecknande;
presidenten lämnade under processen Finland på grund av en sjukdom, som troddes
vara »politisk» men icke var det, vilket tydligt framgick när han senare
återvände. Efter den första rättegångssessionen sattes fyra av de åtta anklagade på fri
fot, vilket väckte stark irritation på rysk sida. Senare fick tre av de frigivna åter
träda i häkte. — I ett tal på Finlands nationaldag den 6 december hade statsmi-
Frän vänster generalerna Jarl Lundqvist, Lennart Oesch, Aksel Airo och Erik Heinrichs.
nister Paasikivi sagt ifrån att icke förrän krigsansvarighetsprocessen och räfsten
om vapengömmorna blivit klara, kunde Finland komma i lugnare farvatten. Trots
medvetandet om att processen förestavats av utrikespolitiska nödvändigheter,
förde de anklagade sin talan med all kraft. Tanner uppvisade, att han icke varit
vän av den östkarelska politiken och att han önskat fred. Sensation framkallade
det, när Ivivimäki framdrog en serie hemliga underhandsrapporter från Berlin,
i vilka han skildrat läget vida mera realistiskt än i sina officiella rapporter, som
han befarat kunna råka i tyska händer. Ett kvarstående huvudintryck av vad
som under året anförts i processen var att finska riksdagen varit försatt ur
spelet, att ansvarsfördelningen mellan politisk och militär ledning varit mycket oklar
samt att även regeringsledamöter stått utanför viktiga avgöranden.
Frågan om krigsansvaret ställde även processerna mot krigsförbrytarna i
skuggan. Dessa fullföljdes emellertid under året. Med anledning av ryska klagomål,
manade i januari justitieministeriet domstolarna till skärpt straffutmätning.
Många militära tjänstemän åtalades, bland dessa generallöjtnant Oesch som
häktades i oktober. Även inom den civila fångvården konstaterades svåra övergrepp,
vilka bl. a. ledde till att överdirektören vid fångvårdsstyrelsen avgick. Tyvärr
kunde i vissa fall grundad kritik riktas även mot den behandling som nya
makthavare beredde nya fångar. »Folkdemokratien» hade utan tvivel viktiga drag
gemensamma med den »socialfascism», som den förföljde.
.345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
