Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aktivt svenskt stöd åt de danska och norska motståndsrörelserna. Av Ejnar Fors Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aktivt svenskt stöd ät de danska och norska
motståndsrörelserna.
Av EJNAR FORS BERGSTRÖM.
När Danmark och Norge blev fria i början av maj 1945 rämnade med ens den
förlåt, som dolt de omfattande danska och norska militära förberedelserna i
Sverige och som även dolt det aktiva stöd, som de svenska statsmyndigheterna
lämnat både i motståndskampen och vid uppsättningen av danska och norska
militära förband i Sverige.
Mycket fick man veta om hjälpen i motståndskampen genom ivriga reportage, i
vilka olika tullnärers, polismäns och trafikmäns personliga förtjänster på goda
grunder framhävdes. En kortfattad men klar överblick lämnade statsminister
Hansson i ett interpellationssvar i andra kammaren den 16 juni. Det framgick av
detta, att de svenska myndigheterna lämnat stöd åt den livliga underjordiska
trafik, som i samband med flyktingsströmmen från Danmark tog fart hösten 1943.
Svensk polispersonal tillhörande säkerhetstjänsten samarbetade med de personer,
som handhade ledningen av båtförbindelserna och medverkade bl. a. till att i
båtarna byggdes hemliga skott, där post och i vissa fall personer kunde gömmas.
Den underjordiska utförseln till Danmark av varor, som anskaffats i Sverige,
omfattade bl. a. över 5200 kulsprutor med 8 miljoner skott, 5 000 karbiner med 1,5
miljoner skott samt 10 000 handgranater. Vidare transiterades vapen, ammunition,
sprängämnen och annat gods. Sålunda ankom i januari tre snabbgående fartyg till
Lysekil med omkring 60 ton vapen, ammunition och sprängämnen, som packades
om här och fördes till Danmark. Alltsedan 1941 hade de svenska myndigheterna
lämnat tillstånd till underjordisk trafik med Norge över både sjö- och
landgränsen. Till att börja med var det mest norska kurirer som reste från och till Sverige.
Alltifrån sensommaren 1944 fick de rätt att medföra förnödenheter av olika slag.
Från hösten samma år kunde de för sitt eget skydd även medföra handeldvapen.
Även till Norge transiterades gods, som inkommit från utlandet: vapen,
ammunition, sprängämnen, radioutrustning, kläder, livsmedel o. s. v. Vissa mindre
vapenpartier, som inköpts i Sverige, överfördes även. Våren 1945 upprättades norska
förråd i närheten av gränsen för uppläggning av vapen, sprängämnen, livsmedel
och utrustningsartiklar. Som ett led i understödjandet av motståndsrörelserna
lämnades även medgivanden till anordnande av trådlös telefon- och
telegramtrafik. Under våren 1945 ägde i en särskild förläggning vapenutbildning rum mied
norrmän från hemmafronten, som i hemlighet ankom till Sverige. Instruktörer var
norska officerare, som utbildats i England.
Bland de åtgärder, till vilka svenska myndigheter lämnade sin medverkan, intog
uppsättningen, utrustningen och utbildningen av reguljära norska och danska
militära förband en betydelsefull plats. Även dessa åtgärder hade omgivits med
sträng sekretess, både av hänsyn till danskar och norrmän och av hänsyn till den
neutralitet, som Sverige iakttog till bokstaven om ej till andan. Förbanden
kallades därför »polisförband», ett camouflage, som dock i längden icke bedrog någon.
Visserligen började det hela sommaren 1943 med kriminalpolisutbildning vid
polisskolan i Stockholm av 20 norrmän och med undangömd
militärpolisutbildning på Johannesbergs gård i Gottröra socken av 50 norrmän, som den 16 juli
kunde börja skjuta med svenska militära vapen. Men det senapskorn, som satts och
ömt vårdats av docenten Harry Söderman i samverkan med norska myndigheter,
växte snabbt till något helt annat.
På sensommaren 1943 uppkom vid samtal mellan Söderman och dåvarande
lega-tionsrådet vid norska beskickningen, den landsflyktige överstelöjtnant Ole Berg,
.’146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
