Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krishushållningen — ett bakslag. Av redaktör K. O. Hammarlund - Låga ransoner av bröd och mjöl - Opposition förgäves mot köttransoneringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låga ransoner av bröd och mjöl.
Från livsmedelskommissionen framhölls på nyåret 1946, att ett upphävande av
mjöl- och brödransoneringen icke vàr aktuellt men att det dock ansetts lämpligt
med vissa förberedande åtgärder för avvecklingen. En av dessa var att
förmal-liingsersättningen, som var årsbarn med ransoneringarna, nedsattes till hälften av
det tidigare beloppet, eller till 3 kr. 25 öre för deciton. Samtidigt tilläts kvarnarna
att höja försäljningspriserna på mjöl och gryn.
Redan den 1 mars såg sig myndigheterna emellertid nödsakade att sänka
mjöl-och brödransonen med sex procent. Samtidigt höjdes inmalningsprocenten för vete
från 77 till 80. Under kriget var procenten uppe i 82, vartill kom inblandning av
korn och potatisflingor. Genom den högre inmalningen ökades mjölkvantiteten på
kvalitetens bekostnad.
Vid en internationell spannmålskonferens i London i april måste statsrådet
Gjö-res meddela, att de svenska spannmålslagren icke förslog till någon hjälp åt andra.
Den svenska brödransonen på omkring 170 gram för person och dag hörde till de
minsta i Europa. Sverige hade räknat med en import av 100 000 ton spannmål men
frivilligt skurit ned siffran till 30 000. En kvantitet råg och vete motsvarande 35
procent av landets årskonsumtion hade sänts till Norge och Finland m. fi. länder.
Denna utförsel i samband med en dålig skörd hade tömt de svenska reserverna.
Genom de sänkta ransonerna och en ytterligare höjd utmalning av brödsäden
klarades försörjningen fram till den nya skörden. Men den 31 augusti fanns hos
kvarnarna och handeln endast omkring 30 000 ton brödsäd, och en del var icke
fullgod. Det var en kvantitet som motsvarade ungefär två veckors konsumtion. I
normala fall brukade det finnas ett övergångslager av mer än 100 000 ton. I ett
radioanförande den 10 december framhöll livsmedelskommissionens ordförande
hovrättsrådet Olof Söderström (som på hösten efterträtt direktör Åke Hovgård),
att den nya brödsädesskörden, nätt räknat, skulle kunna täcka behovet fram till den
1 september 1947 med gällande ransoner och utmalningsprocent. Då det emellertid
var ett starkt önskemål, att de mycket låga ransonerna skulle kunna något
förbättras och att övergångslagret skulle kunna bringas upp till en mera normal storlek,
hade myndigheterna hos internationella livsmedelsrådet begärt att få importera
vissa myckenheter spannmål. Då importmöjligheterna emellertid var ovissa kunde
det tänkas bli nödvändigt att längre fram liksom under krigsåren dryga ut
brödsäden med korn.
Ransoneringen av havregryn var stramare än tidigare under krisåren, beroende
bl. a. på att havre av god: kvalitet var svår att uppbringa. Någon import av risgryn
förekom icke och många fick därför vara utan den traditionella gröten julen 1946.
Under sensommaren ransonerades potatismjölet till handeln. På våren sänktes
sockerransonen men återfördes mot årets slut till den tidigare storleken. Förbättringen
berodde bl. a. på en medgiven import från Danmark under 1947. Med den låga
brödranson vi har, sade statsrådet Gjöres, måste vi lia rätt mycket socker. Pressar
man båda dessa varugrupper visar sig snart verkliga svårigheter i hushållen.
Opposition förgäves mot köttransoneringen.
Bibehållandet av köttransoneringen föranledde en storm mot
foikhushållnings-myndigheterna utan motstycke under regleringsåren. Det fälldes många hårda ord
från fackmän och organisationer inom branschen. I augusti lade statsrådet Gjöres
fram följande synpunkter: »Att meningarna om köttillgången är så växlande och
stundom står hårt mot varandra torde bl. a. bero på att produktionen av kött och
fläsk företer en stark böljegång. Vi har tider då slakten är mycket stor och då
tillgången utan tvivel svarar mot efterfrågan. Dessa perioder följes sedan av månader
då tillförseln är svag. Denna starka växling i tillgången nödvändiggör att man un-
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
