Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt. Av redaktör E. W. Lundgren - Riksdagens preludier - Skattefrågans behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serade flyktingpolitiken. Statsministern meddelade i andra kammaren, att
departementsarbetet hade lagts så, som om det icke skulle bli en höstsession; kansliet
måste få en ledig höst.
Skattefrågans behandling
Riksdagens största ärende var skattefrågan. Skatteberedningens förslag (se Sv.
D. Å. XXIV sid. 56) utsattes i vissa delar för en skarp kritik av de myndigheter
och organisationer, som yttrade sig därom. Skattelättnaderna rönte knappast
någon motsägelse från remissinstanserna, medan däremot det överväldigande
flertalet helt eller till största delen avstyrkte skatteskärpningarna. Av
länsstyrelserna var det endast de i Västmanlands, Västerbottens och Skaraborgs län, som
tillstyrkte skärpningarna; den sistnämnda länsstyrelsen gjorde dock undantag
för kvarlåtenskapsskatten. Även socialdemokratiska landshövdingar gick emot
det wigforsska skatteförslaget. Särskild uppmärksamhet väckte Svea hovrätts
yttrande, som endast gällde kvarlåtenskapsskatten; hovrätten betecknade
förslaget härom som icke grundlagsenligt, då det i själva verket åsyftade konfiskation.
Industriförbundet, Bankföreningen och Försäkringsbolagens riksförbund
framhöll i gemensamt yttrande, att den nya skattelagstiftningen skulle försvåra
tillkomsten av nya företag, hämma näringslivets allmänna utveckling och därigenom
medföra sänkt levnadsstandard för alla samhällsgrupper. På ett stort möte i
Stockholm belyste talesmän för näringsorganisationerna situationen inför
avgörandet i skattefrågan; direktör Chr. von Sydow betecknade skatteförslaget som
en värjstöt i veka livet mot företagsamheten. Statsminister Erlander förklarade
för
kommunalarbetarförbundets socialdemokratiska
fackklubbar, att det verkade som
om många länsstyrelser hade
haft Kar de Mumma som
re-misskrivare! Enligt bestämda
uppgifter ställde sig fyra av
statsråden mer eller mindre
avvisande eller betänksamma mot
de omstridda delarna av
förslaget. Finansminister Wigforss
var emellertid fast besluten att
trots kritiken driva igenom
förslaget utan väsentliga
ändringar; han fick också sin vilja
fram.
I slutet av mars var
departementsförslaget färdigt. Enligt
detta skulle
kvarlåtenskapsskatten utgå först fr. o. m. 3<0 0(M)
kr. beskattningsbar
kvarlåtenskap, d. v. s. vid 60 OÖO kr.
behållning i boet, om giftorätt
förelåg. Skatteberedningen hade
här siffrorna 2ä’0# och 50 OfM).
Gränsen för skattefrihet vid
den årliga förmögenhetsskatten
höjdes från 20 0>00 till 30 (WW) kr.
Skattepropositionen
lämnades den 19 april. Finansminis-
Vem är"den skyldige"?
-vem får skuld till staten"?
En av Skattebetalarnas förenings många verkningsfulla annonser i
kampanjen mot det wigforsska skatteförslaget. I detta hade som
motivering för kvarlåtenskapsskatten, vilken skulle erläggas utöver
arvsskatten, påståtts att den som efterlämnar förmögenhet har en
obetald y>skuld till staten».
hrBderstartarj|i
Den andre tycker om att ha
det skönt — han saknar den
energi och skaparviija, som
driver brodern framåt. Han
sparar inte, bygger inte upp
n&gonting i vårt ekonomiska
liv. Han dör utan tillgångar.
Den ene bygger genom hårt
arbete upp ett företag. Där
sätter han in sina besparingar
— skapar allt fler och bättre
arbetstillfällen. Det företag
han skapat, det äger han och
blir alltsä rik.
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
