Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikespolitisk översikt. Av fil. dr K. G. Bolander - Marshallplanen - Utvecklingen i Tyskland - Kraftmätningen i Frankrike och Italien - Dunkerquepakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
självhjälp samtidigt som den erforderliga hjälpen uppskattades till 19 33»0
miljoner dollar från USA och 3 l’0’ö miljoner från återuppbyggnadsbanken. Principiellt
anslöt man sig också till tanken på en europeisk tullunion.
Marshallplanen framlades den 19 december av Truman för kongressen vid en
urtima session. Han äskade 6 8-00 miljoner dollar för de första 18 månaderna från
1 april 1948 men avstod inför republikanernas kritik från att kräva att en
totalsumma nu skulle fastställas.
Emellertid hade läget i Frankrike, Italien och Österrike blivit så prekärt att
omedelbar hjälp var av nöden, och Marshall begärde därför ett extra anslag på ’597
miljoner dollar. Denna »förhjälp» godkändes av kongressen men nedprutades till
540 miljoner, varav Kina skulle få 18.
Utvecklingen i Tyskland
Ett viktigt steg mot upprättandet av en västtysk stat togs i maj då ett tyskt
ekonomiskt råd skapades i Frankfurt a/M för att överta den civila förvaltningen —
men icke den politiska makten — i Bizonien, som den brittisk-amerikanska zonen
börjat kallas. Beslut fattades att den västtyska industrien skulle få utvidga sin
kapacitet till 1936 års nivå, och antalet krigsindustriella fabriker som skulle
ned-monteras begränsades till 682. Amerikanerna fick allt större inflytande, i
synnerhet sedan de till följd av britternas finansiella svårigheter fått överta
huvudparten av bördan att täcka underskottet i Västtyskland.
I östzonen fortsatte ryssarna att undertrycka oppositionen. Som ett redskap
för sin politik bildade de den s. k. folkkongressen, och då kristligt demokratiska
unionen icke visade tillräcklig foglighet avsattes de främsta partiledarna. Den
ryska propagandan koncentrerade sig på att kräva en tysk enhetsstat och att
motarbeta Marshallplanen. Ett växande antal tyskar flydde från östzonen och Berlin
västerut.
Kraftmätningen i Frankrike och Italien
Såväl i Frankrike som i Italien, som utsetts till främsta mål för
kommunisternas anlopp, lyckades samhället om än med svårighet hävda sig. I båda länderna
uteslöts kommunisterna i maj ur regeringarna. I Frankrike pressades
centerregeringen även från ett annat håll sedan de Gaulle öppet framträtt som partiledare
och vid höstens kommunalval vunnit stora framgångar. Den ena strejken följde
på den andra och inflationen fortgick i ökat tempo.
Den 12 november slog kommunisterna till. I båda länderna igångsattes
oroligheter och strejker, men medan regeringen i Italien snart blev herre över
situationen växte i Frankrike konflikten till en månadslång storstrejk, som inte bröts
förrän Schuman avlöst Ramadier som regeringschef och fått parlamentets
medgivande till skyddslagar och inkallelse av militär. Oviljan bland arbetarna mot
den kommunistiska ledningen av LO var så stark att ett stort antal fackföreningar
bröt sig ut.
I Italien utarbetades en ny republikansk författning, som trädde i kraft vid
årsskiftet.
Dunkerquepakten
Innan Léon Blum i början av året avgick som regeringschef lade han vid ett
besök i London grunden till en fransk-brittisk allians, vilken undertecknades i
Dunkerque den 4 mars av Bevin och Bidault och ratificerades den 8 september.
Alliansen, som skulle gälla i 50 år, riktade sig formellt mot ett tyskt
revanschförsök men betraktades också som grundstommen i ett framtida västblock.
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
