Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmen. Av Ellen Liliedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petter Aron Lindström, och därmed förverkade sitt rykte som "Hollywoods
idealkvinna" åstadkom en häftig och långvarig publicitet i hela världspressen, delvis
rent sensationsbetonad.
"Singoalla" var ett djärvt och ambitiöst försök av den internationellt
orienterade Lorens Marmstedt i Terrafilm att med franska medhjälpare vidga
gränserna för svensk film. Inspelningen drog för våra förhållanden oerhörda
kostnader men lämnade ett filmkonstnärligt fint resultat och artade sig dessutom till
en publiksuccé. I fråga om bildverkan, regi och romantisk stämning fyllde denna
svensk-franska Singoalla höga krav, även om svensk publik i vissa fall hade något
svårt att smälta omdiktningen av Rydbergs berättelse. Viveca Lindfors var skön
som zigenerskan och spelade med lidelse och temperament, varemot Alf Kjellin
hade svårare att övertygande gestalta filmens sinnesrubbade riddar Erland. På
sitt sätt internationell ehuru på alla sätt anspråkslösare var Åke Ohbergs
svensknorska "Vi flyger på Rio", en underhållande komedi kring en flygplansbesättning
med tjusande glimtar från Lissabon, Rio och Dakar, tagna på ort och ställe.
Per Oscarsson i "Havets son", Doris Svedlund i "Fängelse" och Sten Lindgren i "Lång-Lasse".
Till årets lödigare helsvenska filmer hörde Alf Sjöbergs återgivning av
Lo-Johanssons berättelse om statarkvinnan Rya-Rya i "Bara en mor", en
utomordentligt välkomponerad, bildvacker och linjeren skapelse, realistisk utan att hänge
sig åt frän naturalism. Eva Dahlbeck gjorde ett berömvärt porträtt av Rya-Rya.
Ingmar Bergman spelade för året ut en s. k. moralitet av egen uppfinning,
"Fängelse", och Birgit Tengroths neurotiska kvinnobekännelser i "Törst", de
senare förtjänstfullt filmbearbetade i manus av Herbert Grevenius. Båda filmerna
visade Bergmans rent magiska talang för bildregi och personinstruktion — Eva
Henning firade en liten triumf som den disharmoniska hysterikan i "Törst". En
allvarlig komedi av Svend Rindom i typisk finstämd Gustaf Molander-regi var
"Kärleken segrar", en älskvärd och underhållande, icke alltför sentimental
historia kring ett wienbarn i en svensk direktörsfamilj.
Försök i oprövade genrer gjorde bl. a. Hasse Ekman i sin graciösa och
fantasifulla episodfilm "Flickan från tredje raden", Rune Lindström och regissören
Arne Mattsson i "Farlig vår", en Uppsalafilm med inslag av studentikos humor,
spexkomik och kriminalitet, debuterande regissören Anders Ångström med
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
