Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modet 1949
Trötta på den vida kjolen förde de franska
storskräddarna med Dior i spetsen på våren 1949 fram en
kjoltyp avsedd att bereda publiken på en återgång till de
smala kjolarna. Redan hade en del sådana skymtat under
den föregående höstens visningar. Den nya kjolen bestod
av lösa våder över en smal stomme och gav en rörlig
silhuett samtidigt som kjolen i verkligheten blott var ett
fodral. Den överdrivna längden försvann och vardagskjolen
slutade på halva benet. Under våren försvann
ballerinalängden till aftonbruk och ersattes med en ojämn kjollinje,
kortare fram och längre bak. De stora galaklänningarna
var antingen hellånga, smala fodral eller mycket vida.
Redan på våren började stora kvarnhjulshattar att tävla
med de små modellerna, framtvingade av en kraftig
värmebölja.
Till storms mot det åtsittande släta livet gick Dior sedan
under sommaren då han förde fram löst sittande
kimono-skurna liv med kraftig blusning i ryggen och ett inlagt
motveck, som ibland även återkom på kjolen. Jackor i alla
slags tyger, skurna på detta sätt och avsedda att användas
från morgon till middagstid, blev sedan Diors stora
schlager under hösten tillsammans med den korta
aftonklänningen utan axelband och de väldiga logväggsbreda
kapporna i grova noppiga tyger — om möjligt ännu
omfångsrikare än de första tältkapporna. I olika kollektioner
skymtade smalare, raka eller en aning säckiga kappor och
jackor med stora kragar och vida ärmar, men höstens typiska
krage var den skorstensliknande som dolde nederdelen av
ansiktet. Karakteristiska för hösten var också de
dubbel-vävda tygerna, använda för kappor, vars framvåd slagits
tillbaka så att det mönstrade fodret bildade garnering fram.
Till de nästan genomgående axelbandslösa
aftonklänningarna användes stora halsband, smala bakåt och bredande
ut sig som en haklapp framåt. Stora örhängen allt längre
ju mer vintern led, kortare frisyrer och mindre hattar var
andra modedrag, och halvkängor med nedvikta kanter i
annat skinn dök upp när kylan sänkte gradtalet. I Sverige
slog den korta aftonklänningen inte
igenom denna höst, till vars
större händelser på modeområdet får
räknas den stora uppvisningen
av franska originalmodeller från
17 st. modehus, vilken ordnats av
Ullkommittén för Sverige i Blå
Hallen.
Teckningen visar en aftonklänning med
osymmetriska linjer och bakåtstupande
kjolkant. III. Göta Trägårdh, överst t. h.
en låg känga av ljusbrun kalv med
övervikt krage och vristslejf. Modell Löfsko.
Därunder en halvkänga av svart mocka
med kalvskinn pä den övervikta kragen.
Från Hästen. Aftonskon kommer från
Gresy, Paris, och är utförd i guldskinn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
