Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikespolitisk översikt. Av fil. dr K. G. Bolander - Atlantpakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Senatssekreterare Leslie Biffle undertecknar senatens beslut att ratificera Atlantpakten, och den
historiska händelsen bevittnas av från vänster senator Scott Lucas, ordföranden i
utrikesutskottet Tom Connally, vicepresident Barkley och senator Arthur V andenberg. (Se 21/1.)
åsyftade att skapa en motvikt mot det ryska hotet, ledde i april till
undertecknandet av en atlantpakt, vars omfattning blev större än ursprungligen avsetts.
Sedan förhandlingarna om en gemensam skandinavisk anslutning eller
alternativt en separat försvarspakt misslyckats (se sid. 48) begav sig norske
utrikesministern Lange till Washington, där han deltog i det slutliga utarbetandet av
traktattexten. Den 16 mars inbjöds även Danmark, Island, Italien och Portugal. Av
övriga västeuropeiska länder förblev Schweiz och Sverige utanför av hänsyn till sin
traditionella neutralitet, Irländska republiken avböjde på grund av sina
ouppfyllda anspråk på Nordirland, och Spanien ansågs som följd av sitt odemokratiska
statsskick inte kvalificerat för medlemskap.
Den 4 april undertecknades pakten i Washington av Belgien, Canada,
Danmark, Frankrike, Förenta staterna, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna,
Norge, Portugal och Storbritannien.
I den nordatlantiska paktens ingress bekräftade de fördragsslutande makterna
sin tro på FN-stadgans syften och principer och sin önskan att bevara freden.
De förklarade sig beslutna att trygga sina folks frihet, gemensamma arv och
civilisation, som grundats på demokratiens, den individuella frihetens och den
lagbundna ordningens principer. Deras strävan sades vara att befrämja
stabilitet och välfärd och de förklarade sig beslutna att gemensamt arbeta för kollektivt
försvar.
Den första av de 13 artiklarna stadgade att paktdeltagarna i enlighet med
FN-stadgan skall avgöra varje internationell tvist genom fredliga medel på ett sådant
sätt att internationell fred, säkerhet och rättvisa icke sättes i fara och att de skall
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
