Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikespolitisk översikt. Av fil. dr K. G. Bolander - Atlantpakten - Försvarssamarbetet organiseras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
avstå från att hota med eller använda våld. I art. 2 utfäste de sig att stärka sina fria
institutioner, främja förutsättningarna för stabilitet och välfärd, undvika
konflikter i sin ekonomiska politik och uppmuntra ekonomiskt samarbete sinsemellan.
Art. 3 stadgade att paktdeltagarna skulle "var för sig och gemensamt genom
kontinuerlig och effektiv självhjälp och ömsesidig hjälp upprätthålla och utveckla
sin individuella och kollektiva förmåga att motstå väpnat anfall". De skulle enligt
art. 4 rådgöra med varandra närhelst någon av dem anser att någon parts
territoriella integritet, politiska oberoende eller säkerhet hotas.
I art. 5, paktens kärnpunkt, hette det:
Paktdeltagarna är eniga om att en väpnad attack mot en eller flera av dem i Europa eller
Nordamerika skall betraktas som ett anfall mot dem alla. De överenskommer följaktligen att
i händelse av en sådan väpnad attack var och en av dem, med tillämpning av rätten till
enskilt kollektivt självförsvar, erkänd genom artikel 51 i FN-stadgan, skall bistå den part eller
de parter, som utsatts för angrepp, genom att oförtövat, individuellt och i samråd med övriga
parter, vidtaga sådana åtgärder som anses nödvändiga, däri inbegripet användande av
vapenmakt, för att återställa och bibehålla säkerheten inom det nordatlantiska området. En sådan
väpnad attack och alla åtgärder, vilka vidtas som följd därav, skall omedelbart rapporteras till
säkerhetsrådet. Dessa åtgärder skall upphöra då säkerhetsrådet tagit de mått och steg som är
nödvändiga för att återställa och vidmakthålla internationell fred och säkerhet.
Det område, inom vilket paktens bestämmelser har tillämplighet, definierades
i art. 6 som "någon av parternas territorium i Europa eller Nordamerika,
Frankrikes algeriska departement, någon av parternas ockupationsstyrkor i Europa, de
öar som står under någon av parternas jurisdiktion i nordatlantområdet norr om
Kräftans vändkrets"; pakten gäller också vid angrepp mot någon av parternas
fartyg eller flyg inom detta område.
I art. 7 förklarades att pakten inte på något sätt inverkar på de rättigheter och
förpliktelser, som enligt FN-stadgan tillkommer de parter, vilka är medlemmar
av FN, ej heller säkerhetsrådets primära ansvar för vidmakthållande av
internationell fred och säkerhet. Paktdeltagarna försäkrade i art. 8 att de inte slutit
eller kommer att sluta internationella avtal som strider mot pakten.
Enligt art. 9 skulle paktdeltagarna upprätta ett råd, i vilket samtliga är
representerade, och detta råd skall upprätta nödvändiga underorgan, särskilt ett
försvarsutskott. Andra europeiska länder kunde enligt art. 10 efter enhällig
överenskommelse inbjudas att ansluta sig. Art. 11 innehöll bestämmelser om
ratifice-ring och art. 12 om granskning av pakten efter 10 år. Art. 13 fastställde
giltighetstiden till 20 år med ett års uppsägningsrätt. Atlantpakten godkändes den 21
juli av amerikanska senaten, och USA hade därmed för första gången i
fredstid åtagit sig militära förpliktelser utanför sitt eget territorium och formellt
bekräftat att Västeuropa ingår i dess försvarssystem. Sedan samtliga ratifikationer
deponerats trädde pakten i kraft den 24 aug.
Försvarssamarbetet organiseras
Man övergick därpå omedelbart till organisationsarbetet i enlighet med
paktens bestämmelser. Det i art. 9 förutsedda atlantpaktsrådet sammanträdde den 17
sept. och beslöt tillsätta ett försvarsministerutskott, ett militärutskott, ett permanent
utskott där endast de tre stormakterna var representerade och som skulle
tjänstgöra som verkställande organ, samt planeringsutskott för fem olika regioner:
Nordeuropa (Danmark, Norge, Storbritannien och i vissa frågor USA),
Västeuropa (Storbritannien, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Canada,
USA, event. även Danmark och Italien), Sydeuropa-—Västra Medelhavet
(Frankrike, Italien, Storbritannien och i vissa frågor USA), Nordamerika (Canada
och USA) och Nordatlanten (Belgien, Canada, Danmark, Frankrike, Island,
Nederländerna, Norge, Portugal, Storbritannien och USA). Senare tillsattes
särskilda organ för produktion och lagring av krigsmateriel och för finansiella och
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
