Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Finland. Av redaktör Fredrik Valros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
avveckling men att dess försvinnande kunde utnyttjas av element, som gärna
ser att näringslivet blir utsatt för störningar och förvecklingar. Såväl
arbetsgivarnas organisationer som den socialdemokratiska majoriteten inom
fackföreningsledningen var sålunda, trots alla principiella invändningar, med om en
förlängning av den lönereglering, som den ekonomiska maktlagen möjliggör.
Regeringsbeslutet kort före årsskiftet väntades dock innebära, att staten skulle dra sig
alltmera tillbaka från detta maktområde. Under hösten uppmjukades även
statskontrollen över den kommunala lönepolitiken.
På tal om statsdirigeringen bör det fastslås, att året 1949 innebar en rask marsch
i riktning mot fria fredstida förhållanden. Vid årsskiftet var det egentligen blott
valutahandeln, kaffet och sockret (just på grund av hänsyn till valutan) som
var reglerade jämte givetvis hyrorna. I slutet av året var man inom olika
kristidsorgan sysselsatt med att avveckla sin verksamhet och överföra de få rester
som fanns kvar till ordinarie verk och ministerier.
Fejderna mellan socialdemokrater och folkdemokrater
Om 1949 kan betecknas som ett politiskt synnerligen livligt år, så berodde det
inte bara på de tidigare nämnda sammanstötningarna i riksdagen med deras
hotande regeringskriser. Året torde gå till historien som det, då fejderna mellan
socialdemokrater och folkdemokrater var hårdare än någonsin sedan
vapenstilleståndet hösten 1944. Det var ingen hemlighet att den socialdemokratiska regimens
prestige på borgerligt håll inte minst berodde på den fasthet och beslutsamhet,
som regeringen och fackföreningsledningens majoritet visade gentemot
folkdemokraterna. Den mest kritiska dagen var den 18 augusti i Kemi. Även de som strängt
bedömt regeringens verksamhet inom andra områden — exempelvis rörande
jordbruket och hyrorna — erkände beredvilligt att denna regering då det gällt
kommunistiska manövrer konsekvent och tveklöst värnat ordningen och
samhällsfreden, i det avseendet skulle ingen regering ha behärskat läget bättre, medgav
man öppet från olika håll. Skärpningen av de antydda motsatserna gick även ut
över fackföreningsrörelsen. Ett par tre förbund, som trotsade ledningens
direktiv och etablerade s. k. vilda strejker, uteslöts ur den fackliga gemenskapen, över
huvud taget trängdes folkdemokraterna (kommunisterna), som ju aldrig fick
något större utrymme i förvaltningen under de för dem bästa konjunkturåren
(från början av år 1945 till mitten av år 1948), allt mer och mer tillbaka.
Operationen i Finlands Rundradio
På sitt sätt utmärkande för läget var den raska operation, som företogs den 22
juni, då det nya av riksdagen valda förvaltningsutskottet för Finlands Rundradio
med överväldigande majoritet, 13 röster mot 3 och en nedlagd, beslöt att med
omedelbar verkan avskeda den sedan våren 1945 som generaldirektör
fungerande författarinnan Hella Wuolijoki, stridbar folkdemokrat till sin politiska
läggning och sina syften. Hennes efterföljare blev direktören Einar Sundström,
verksam som radioman under mer än 20 år, främst på den ekonomiska avdelningen.
Beslutet väckte ett oerhört uppseende och framkallade vissa kraftiga
folkdemokratiska gensagor, vilka dock inte föranledde någon ändring av det sensationella
entledigandet.
Uppmärksamhet förtjänar två sådana fakta som att riksdagen på våren med
107 röster mot 34 avslog en folkdemokratisk "nationaliserings"-motion. I
december strök riksdagen med 97 röster mot 82 anslaget för den socialiseringskommitté,
vilken suttit sedan april 1946. Åtgärden motiverades med att kommitténs
verksamhet visat sig överflödig.
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
