- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugoåttonde årgången (händelserna 1950) /
26

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf V:s bortgång - I Riddarholmskyrkan - I tidig morgonväkt med varma tidningar - Kung Gustafs testamente

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inbjudna. Lunchen hölls i Vita havet, som var helt smyckat med sjuhundra vita
nejlikor. Vid honnörsbordet var de kungliga och presidentparet Paasikivi
placerade och övriga gäster satt vid småbord.

I tidig morgonväkt med varma tidningar

Det vilade något av Finska rytteriets marsch över folket, som sökt sig till goda platser redan
i den grå novembergryningen, då våta snöflagor singlade ner och sakta men säkert kylde och
blötte genom många klädlager, rapporterade en skribent i Sv. D. Vi frös och svalt, vi som
redan klockan halv sju litet ödsligt och ensligt bildade små grupper längs den stora
färdevägen. Ty alla hade vi inte varit nog omtänksamma att utrusta oss för den långa väntans
timmar. Men de som kommit redan 2.30 och ännu tidigare, de hade som regel slagit riktiga
läger längs trottoarkanterna eller dragit sig in i skyddande nischer och vrår. I en port vid
Fredsgatan satt två unga flickor på tjocka lager av tidningar i full skidutrustning och
plockade upp varmt kaffe ur termos och smörbredda franska, en specifikt stockholmsk syn. Men
så hade de också startat hemifrån vid 4-tiden för att hinna fram till sin önskeplats till klockan 5.
Och herr Stig Lindstrand, som hör hemma långt uppe i Norrland men går på restaurangskola
här i Stockholm, han var så ivrig, att han redan klockan 2 stegat i väg från sitt hyresrum,
men sedan vilat ut några timmar i en fönstersmyg innan han ställde upp i första ledet. "Där
uppe i norr får vi ju aldrig vara med om något sådant här", förklarade han och följde med
ögonen det vaknande livet på Gustav Adolfs torg. Han kände sig som pioniär, ty han var
först på plan.

Nyter som ett vinteräpple sitter gamla fröken Karolina Södergren på sin lilla pall med
en stor svart väska i famnen. Hon är 86 år fyllda, vittbefaren och vital, och har inte en tanke
på att svika sin plats i åskådarskaran. "Jag får aldrig uppleva något sådant som detta", säger
hon. "Ansträngande", upprepar hon förvånat och en aning förolämpad, då en något yngre
person vågar fråga, om det inte är litet för mycket för en gammal dam att vänta timme efter timme.
"Jag har stått och lagat mat i hela mitt liv, då måtte jag väl orka att sitta här och vänta några
timmar", dekreterar hon och drar fram ett stycke ost ur matsäcken.

Tiden görs oss lång, ty så tidigt på morgonen händer just ingenting. Men många har läsning
med sig. Två flickor sitter med var sin flickbok i handen alldeles nedanför Gustav II Adolfs
ryttarstaty, och strax bredvid dem är en ung dam fördjupad i en imponerande tjock bok.
Smygtittar man över hennes axel, kan man läsa om "Webers prov" och annat av samma tyngd,
och man gissar strax på en med. stud., som pluggar pl tentamen varje ledigt ögonblick. Och
på muren vid riksdagshuset sitter en ung herre uppflugen och pluggar även han — latinsk
grammatik.

Just då alla börjar känna sig en smula duvna framemot klockan 8, händer det något ganska
sällsamt. En flock stadsbud vandrar mellan folkskarorna och överlämnar svarta tygklädda
knappar med konung Gustafs namnchiffer i silver. Litet tvekande tar folk emot denna oväntade
gåva, och många undrar: "Är det gratis?" Och vänliga stadsbud försäkrar, att knapparna
kommer från en givare, som vill vara okänd, och så pryder vi oss alla med den svarta knappen,
alla vi som står därute vid denna tid på morgonen.

Allteftersom tiden skrider tätnar leden. En och annan har tagit med sig sin radio för att
kunna följa hela sorgeakten, och andra bär på hemmagjorda periskop med speglar. Småningom
dyker det upp även försäljare med massor av periskop. De gör lysande affärer: 1 000 periskop
à 2 kronor styck, sålda på en timme. Men så blir det också på en del platser en skog av vita
periskop som skymmer sikten för varandra.

Medan folket på gatorna står och trampar och sträcker halsarna för att titta, då granriset
lägges ut efter färdevägen, börjar en och annan djärv person att söka sig till bättre utsiktspunkter.
En yngling vill leka lejontämjare och klänger sig fast vid ett av lejonen på Norrbro, andra häver
sig upp på fönsterbågar och står farligt nära sköra stora fönsterrutor. På taken kring Gustav
Adolfs torg och kring Tegelbacken finner ganska många utmärkta platser, Strömsborgs tak blir
fullbesatt liksom Rosenbads och Nedre justitierevisionens, och på taket till Arvfurstens palats
placerade sig i god tid arbetarna, som håller på med reparationsarbeten där.

Kung Gustafs testamente

Den 11 november öppnades kung Gustafs testamente inför bröstarvingarna kung
Gustaf Adolf och prins Wilhelm. Testamentet föredrogs av exekutor, chefen för
kung Gustafs hovförvaltning f. bankinspektör Folke von Krusenstjerna.
Närvarande var också riksmarskalk Birger Ekeberg och hovmarskalk Nils Rudebeck. Alla
delar av testamentet offentliggjordes ej, bl. a. inte de som gällde huvudarvingarna
och vissa legat till trotjänare m. fi. Värdet av dödsboets obligationer, aktier, andra

26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:10:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1950/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free