föremål för varmt uppskattande, officiella som privata, uttalanden, och helt oberoende av politiska åsikter var alla överens om att kung Gustaf på ett föredömligt sätt hade fyllt ett svårt värv i en tid av starka brytningar mellan gammalt och nytt. Ingen svensk man i modern tid hade dittills vid sin död vunnit ett så samstämmigt erkännande från världsopinionen. Vid brittiska underhusets sammanträde den 31 oktober yttrade premierminister Attlee följande: "Jag vill inte underlåta att i dag beröra den sorgliga förlust som drabbat våra vänner svenskarna genom att deras vördade suverän, konung Gustaf V, avlidit i den vördnadsvärda åldern av 92 år. Han var en verklig fader för sitt land, och i nära 43 år hade han med aldrig svikande värdighet och visdom upprätthållit en konstitutionell monarkis bästa traditioner, och han hade visat en utpräglad förståelse för den demokratiska tid i vilken vi lever. Till hans son ocli efterträdare, till hans engelska drottning och till Sveriges folk frambär vi vårt djupa beklagande av deras förlust samt våra välgångsönskningar om en lång och lycklig regering." Innan Attlee tog till orda meddelade Churchill, att Attlee uttryckt sin avsikt att beröra konung Gustafs "djupt beklagade död". "Jag är övertygad om att de ord med vilka han kommer att tolka våra känslor blir sådana att de fär hela underhusets bifall och gillande", sade Churchill. Vid öppnandet av Förenta Nationernas generalförsamlings plenarmöte den 31 oktober i New York hyllades kung Gustafs minne av församlingens ordförande Nazrollah Entezam. Under loppet av sin ärofulla regering upphörde kung Gustaf aldrig att förkroppsliga de högsta dygderna i demokratisk mening hos en monark som vigt sitt liv åt sitt folk, sade han. Genom den hängivenhet med vilken han fyllde sitt höga kall, genom sin klarsynthet, sin långa erfarenhet, stora enkelhet och godhet tillvann han sig allas respekt, beundran och tillgivenhet. Generalförsamlingen bugar sig djupt rörd inför minnet av hans majestät kung Gustaf V. På ordförandens förslag hyllade därefter generalförsamlingen kungens minne med en tyst minut. Vid den minnesutsändning, som den svenska rundradion anordnade på dödsdagen, uttalade statsminister Tage Erlander (socialdemokrat) bl. a. följande: In i det sista fullgjorde konungen sina höga funktioner som statsman och fann tid och kraft att rådgöra med sin regering om rikets angelägenheter. Han behövde aldrig förlora den intellektets reda, som i förening med hans levnads långa erfarenhet gav honom den ovärderliga förmågan att skilja mellan vad som är väsentligt och oväsentligt. För den, vars måhända viktigaste uppgift i riksstyrelsen är att äga en överblick därav och inta en samlande ställning, torde denna förmåga vara en stor tillgång. Hos kung Gustaf förenades den med fastheten i hans karaktär. Det saknades sannerligen icke kritiska tillfällen under Gustaf V:s regering. Vid ett av dessa anförtrodde min företrädare som statsminister sin dagbok: "Gudskelov att monarken är sådan, att det han haver sagt, det haver han sagt". Dessa Per Albin Hanssons ord är ett äreminne över en man. Om det är riktigt, att kung Gustafs egen grundsyn har varit konservativ, är detta knappast anmärkningsvärt. Det betydelsefulla är, att han sedan lian be- Kung Gustaf tar av si; ed av kronprinsen före avresan till Rivieran. 28