undertecknade så det officiella dokumentet. Nu blev det de två arvprinsarnas tur att avlägga tro- och huldhetseden: Jag lovar och svär, vid Gud och Hans heliga evangelium, att jag städse skall vara min rätte konung, den stormäktigste furste och herre Gustaf VI Adolf, Sveriges, Götes och Vendes konung, huld och trogen. Jag skall ock med liv och blod försvara det konungsliga väldet samt riksdagens rättigheter, allt i överensstämmelse med rikets grundlagar, dem jag till alla delar skall lyda och efterkomma. Detta lovar jag på heder och samvete hålla, så sant mig Gud hjälpe till liv och själ. Sedan de båda prinsarna skrivit sina namn, anmälde statsministern i vanlig ordning att regeringen ställde sina platser till förfogande. Kungen svarade: Jag anmodar Eder att kvarstå i Edra ämbeten. Regeringens medlemmar samlades därefter på båda sidor om kungen, lade sina fingrar på de två biblarna och avgav sin högtidliga ed, förestavad av justitieminister Zetterberg. Därmed var den officiella delen av högtidligheten i konseljsalen till ända. Ceremonien i rikssalen I rikssalen hade under tiden församlats alla innehavare av högre befattningar inom rättsskipning, statsförvaltning och militärväsen, från ämbetsmän av råds, byråchefs och överstelöjtnants grad. Rikssalen såg ut som den gör vid riksdagens högtidliga öppnande. Riksregalierna låg på hyenden nedanför tronen, kronan på den högra sidan och spiran på den vänstra. Över tronen låg kungamanteln, bakom den stod drabanter i Karl XI:s uniformer. Till höger om tronen stod också ett bord med en bibel, från vilken justitie-kanslern skulle förestava eden. Strax före den för ceremonien fastställda tiden vändes alla blickar mot den kungliga läktaren. Drottning Louise kom, rak, slank, djupt allvarlig, klädd i djup sorgdräkt med vit snibbkrage och vitt förkläde. Hon gjorde en djup nig-ning för kronan. I nästa ögonblick kom prinsessan Sibylla med sina fem barn. Prinsessan Sibylla liksom prinsessan Ingeborg och hovdamerna, som kom omedelbart efter, var alla i djup sorgdräkt, de tre äldsta Hagaprinsessorna i svarta klänningar med runda vita kragar och små svarta hattar, lilla prinsessan Christina och kronprins Carl Gustaf i vitt. Alla neg, prinsessan Christina knixade hjärte-krossande spontant och log rart — dagens enda leende denna högtidliga dag. Förmiddagen, den 30 oktober blev lite för påfrestande för en liten parvel, som måste tröstas av farfar kungen. Kronprins Carl Gustaf var helt oemotståndlig. Förvånad, tvehåg- 36