Stora människomassor hade samlats vid Lejonbacken och pä Norrbro förmiddagen den 30 oktober för att hylla det nya kungaparet. sen, stod han en sekund då han såg alla systrarna niga, så bockade han fint och blev av mamman lyft upp i en stol, så alla kunde se honom. Här stod han under hela ceremonien, tappert och plikttroget — det var rörande, inte minst när man såg hur han vid varje tillfälle, när de stora omkring honom neg, när något nytt hände, musik spelade, hurrarop kom, Kungssången började, ideligen vände sig mot sin mamma och tittade vädjande, som ville han fråga vad som nu väntades av honom. Regementsmusiken spelade upp och kungen och arvprinsarna inträdde. Stående hälsade den solenna församlingen sin nye kung och stående förblev den under hela den högtidliga akten. Kungen bugade för de församlade och tog så till orda: I den just hållna konseljen har jag som min första regeringshandling i egenskap av Sveriges konung beslutat utfärda detta budskap till Sveriges folk: Djup sänker sig kungssorgen över landet. Varm och innerlig är tacksamheten för den bortgångne landsfaderns av ridderlighet, klokhet och levande ansvarskänsla präglade konungagärning. Vi Gustaf Adolf med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes konung, tillbjude Eder samtliga Våra trogna undersåtar Vår synnerliga ynnest, nådiga benägenhet och gunstiga vilja med Gud allsmäktig. Oss åligger att meddela Sveriges folk budskapet om det hårda slag, som drabbat fosterlandet. Vår högt älskade herr fader, Sveriges, Götes och Vendes konung, Gustaf V, har efter en nära fyrtiotreårig regering kallats hädan. Vår egen djupa sorg över Hans bortgång skall, därom äro Vi övertygade, delas av allt Sveriges folk. 37