Kejneaffären Den offentliga debatten i landet under året fick i mycket hög grad sin prägel av den s. k. Kejneaffären. Tjänstemannen i Stadsmissionen i Stockholm, pastor Karl-Erik Kejne, född 1913 och prästvigd för svenska kyrkan, hade i oktober 1949 ingivit polisanmälan rörande förföljelse från en homosexuell liga, som pågått sedan mars 1948 och tagit formen av upprepade nattliga telefon-påringningar jämte annat av karaktären hemfridsbrott. Anmälan rörde även ärekränkning, i det rykten utspritts att K. vore homosexuell, samt slutligen kriminell homosexualitet. K. namngav två personer och ville ha utrett om de gjort sig skyldiga till brott i nu nämnda avsenden. Då K. i sin tjänst ofta kom i kontakt med folk ur den "undre världen" ansågs det sannolikt att han var föremål för repressalier från homosexuellt håll. Anmälan föranledde undersökning varvid åtskilliga personer var i polisförhör. Polisen anklagas för att vilja hindra klarhet i saken I slutet av april och början av maj 1950 började det i vissa tidningar göras antydningar om att polisen under sin utredning av saken skulle ha varit utsatt för otillbörlig påverkan från "högtstående håll" i syfte att hindra allsidig utredning av fallet och att den därför icke bedrivit undersökningarna med önskvärd energi. Den 4 maj övertogs polisutredningen av stadsfiskal Otto Meijer, och ett par dagar senare gav överståthållare Johan Hagander underståthållare M a r-tin Wahlbäck i uppdrag att skyndsamt göra en undersökning i vad som redan då hade fått namnet "Kejneaffären". Från riksåklagare M a t h s Heuman Vinjettbilden visar Kejnekommissionen. Från vänster sittande: riksombudsman Torsten Bengtsson, riksåklagare Maths Heuman, f. d. justitierådet Natanael Gärde oeli fru Helga Sjöstrand. Stående: chefredaktör Ivar Harrie, hr August Lindberg, professor Nils Herlitz och assessor Bengt Lännergren, sekreterare. 79