fick underståthållaren i uppdrag att även utreda frågan om åklagarmyndighetens handhavande av ärendet. Ingen otillbörlig påverkan Underståthållarens utredning förelåg klar den 20 juni och blev offentlig några dagar senare. Hr Wahlbäck ansåg sig kunna konstatera, att någon direkt eller indirekt påverkan på polisen för att hindra en allsidig utredning icke hade förekommit. Dock uttalade han, att kriminalpolisintendent Alvar Zetterquist rörande två av Kejne för kriminell sexualitet anmälda personer icke hade bedrivit utredningen med tillräcklig energi. Av dem var den ene — en f. d. predikant — övervakare av villkorligt dömda och från ungdomsanstalter provutskrivna; f. d. predikanten misstänktes för att ha homosexuellt utnyttjat de provutskrivna. Underståthållaren anmärkte på att polisen icke anställt förhör med två av Kejne åberopade hyresgäster hos övervakaren eller med några av de övervakade, överståthållaren ansåg emellertid, att kriminalchefen kunde åberopa skäl för denna underlåtenhet. Hr Wahlbäcks undersökning hade även gällt frågan, om det fanns något samband mellan det egentliga ärendet och ett annat, som rörde en hög tjänsteman i framskjuten ställning, i rapporten kallad ämbetsman X. Något sådant samband ansågs icke föreligga. X. hade uttalat, att han var beredd att vid sin heder försäkra, att han icke någonsin haft någon förbindelse av homosexuell art vare sig med en person han sedan lång tid tillbaka lämnat understöd eller någon annan. "Därmed borde denna affär vara utagerad", skrev Sv. D. i ett ledande uttalande. "Pastor Kejne har uppnått syftet med sin begäran till polismyndigheterna om skydd mot de beskyllningar, soin riktats mot honom, och den förföljelse, för vilken han utsatts. Rykteskampanjen mot en högt uppsatt ämbetsman och de orimliga påståendena om otillbörlig påverkan på myndigheterna från hans sida sakna tydligen all grund. Det borde nu bli slut på den ryktesflora, som frodats i insinuationernas halvdunkel." I samband med behandlingen av detta ärende vidtog överståthållaren vissa åtgärder för bekämpandet av den ökade pojkprostitutionen. BI. a. kallade han till konferenser mellan polisen, socialvårdare, ungdomsledare och andra. Ett arbetsutskott tillsattes, som bl. a. dryftade möjligheten att genom lagändringar åstadkomma verksamma åtgärder. F. d. predikanten åtalas och dömes Den 7 juli beslöt stadsfiskal Meijer att åtala den tidigare omnämnde f. d. predikanten, dels för ärekränkning av Kejne, dels för otukt med en yngling, vars oerfarenhet och beroendeställning den tilltalade utnyttjat. F. d. predikanten förnekade bestämt brottslighet, men under målets gång framkom åtskilliga för den tilltalade graverande detaljer. Delar av rättegången hölls inom lyckta dörrar, men även vid de offentliga förhandlingarna blottades många olustiga interiörer. Den tilltalade dömdes av rådhusrätten till straffarbete i fyra månader för ärekränkning och för otukt med annan person av samma kön, som fyllt 18 men ej 21 år. Förhoppningarna att Kejneaffären efter underståthållarens utredning skulle vara utagerad visade sig dessvärre alltför optimistiska. Från mitten av juli fram till årets slut avlöste överraskningarna varandra. Den 13 juli lät överståthållaren igångsätta en kompletterande utredning med anledning av att Kejne uppgivit att vissa papper försvunnit ur en polisdossier om en eldsvåda 1936, vid vilken en person omkommit. Den omkomne skulle av den förut nämnde ämbetsmannen X. ha mottagit ett penningbelopp att användas i en verkstadsrörelse. X:s namn hade 80