lertid en ny utredning, och i januari tillkallades för detta ändamål landshövding Levinson, ordf., teol dr O. Hassler, uppbördsdirektör T. Josefsson, assessor C. A. Norgren och läroverksadjunkt A. Eeg-Olofs-son. De sakkunniga föreslog i november, att dissenters icke skulle befrias från skatt, utan att dessa intäkter skulle dels bestrida folkbokföringen, dels utgå som kollektiv skatteåterbäring till en dissenterfond. Förslaget väckte ingen anklang vare sig i kyrka eller frikyrka. I december 1949 hade riksdagen i princip beslutat en förbättring av prästerskapets villkor efter lönestoppets hävande (se Sv. D. Å. XXVII sid. 70 f.). En kommitté med landshövding A. Westling som ordf. framlade i november ett detaljerat förslag i ärendet. Prästerna placerades lägst i lönegrad Ca 24, kyrkoherdar i lönegrad Ca 27—33. Pensionsåldern föreslogs till 65 år i stället för nuvarande 70 år, och ordinarie präst skall kunna förflyttas och även degraderas. Försöken att i detta sammanhang beskära kyrkans frihet, bl. a. genom att förbigå kyrkomötet, föranledde en stark reservation av prof. Helander. Den nya borgerliga kommunindelningen lades till grund för kommunalvalen i september. Det var tydligt, att den i många fall skulle få bl. a. följande konsekvenser: skolväsendets centralisering, ärendenas handläggning av yrkesmän utan rötter i bygden, kvinnornas försvinnande från nämnder och styrelser, politiska ocli lokala minoriteters förlust av representation. Länge gjordes det från ansvarigt håll gällande, att den kyrkliga indelningen på intet sätt skulle beröras av nyordningen. Men flera tecken tydde på att så skulle ske. Den 3 mars tillkallade också statsrådet Quensel sakkunniga för "översyn av pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga organisationen". I det kyrkliga meningsutbytet uttalades, att det å ena sidan vore farligt för kyrkan att envist hålla på status quo och t. ex. inte erkänna, att många pastorat är för små, å den andra, att en konformitet med storkommunerna skulle ha samma nackdelar som nyss nämnts beträffande dessa och dessutom allvarligt hota kyrkans ekonomiska och andliga frihet, särskilt möjligheten att predika Guds ord och betjäna församlingarna. Debatten om kristendomsämnets ställning på skolschemat, som berördes i kyrkokrönikan 1948, tog ny fart under år 1950 med anledning av den proposition i ärendet, som kom i februari och utgjorde en bok på nära 600 sidor. I jämförelse med skolkommissionens yttrande, där majoriteten endast tack vare ecklesiastikminister Weijnes utslagsröst förordade kristendomsundervisning och morgonandakt, var propositionen mera positiv. Saken hade under mellantiden tagit en Ärkebiskop Erling Eidem (t. h. på bilden) presiderade den 2i februari för sista gången vid biskopsmötet i Klara kyrkoråds sammanträdeslokal i Stockholm. Närmast honom sitter biskopen i Härnösands stift Torsten Bohlin, som avled senare under året, samt den blivande ärkebiskopen, biskopen i Växjö stift Yngve Brilioth. 124