Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkokrönika. Av docent Åke V. Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lertid en ny utredning, och i
januari tillkallades för detta
ändamål landshövding
Levinson, ordf., teol dr O. Hassler,
uppbördsdirektör T. Josefsson,
assessor C. A. Norgren och
läroverksadjunkt A.
Eeg-Olofs-son. De sakkunniga föreslog i
november, att dissenters icke
skulle befrias från skatt, utan
att dessa intäkter skulle dels
bestrida folkbokföringen, dels
utgå som kollektiv
skatteåterbäring till en dissenterfond.
Förslaget väckte ingen anklang
vare sig i kyrka eller frikyrka.
I december 1949 hade
riksdagen i princip beslutat en
förbättring av prästerskapets
villkor efter lönestoppets
hävande (se Sv. D. Å. XXVII sid.
70 f.). En kommitté med
landshövding A. Westling som ordf.
framlade i november ett
detaljerat förslag i ärendet.
Prästerna placerades lägst i
lönegrad Ca 24, kyrkoherdar i
lönegrad Ca 27—33.
Pensionsåldern föreslogs till 65 år i
stället för nuvarande 70 år,
och ordinarie präst skall kunna förflyttas och även degraderas. Försöken att i
detta sammanhang beskära kyrkans frihet, bl. a. genom att förbigå kyrkomötet,
föranledde en stark reservation av prof. Helander.
Den nya borgerliga kommunindelningen lades till grund för kommunalvalen
i september. Det var tydligt, att den i många fall skulle få bl. a. följande
konsekvenser: skolväsendets centralisering, ärendenas handläggning av yrkesmän utan
rötter i bygden, kvinnornas försvinnande från nämnder och styrelser, politiska
ocli lokala minoriteters förlust av representation. Länge gjordes det från ansvarigt
håll gällande, att den kyrkliga indelningen på intet sätt skulle beröras av
nyordningen. Men flera tecken tydde på att så skulle ske. Den 3 mars tillkallade också
statsrådet Quensel sakkunniga för "översyn av pastoratsindelningen och den
församlingsprästerliga organisationen". I det kyrkliga meningsutbytet uttalades, att
det å ena sidan vore farligt för kyrkan att envist hålla på status quo och t. ex.
inte erkänna, att många pastorat är för små, å den andra, att en konformitet med
storkommunerna skulle ha samma nackdelar som nyss nämnts beträffande dessa
och dessutom allvarligt hota kyrkans ekonomiska och andliga frihet, särskilt
möjligheten att predika Guds ord och betjäna församlingarna.
Debatten om kristendomsämnets ställning på skolschemat, som berördes i
kyrkokrönikan 1948, tog ny fart under år 1950 med anledning av den proposition
i ärendet, som kom i februari och utgjorde en bok på nära 600 sidor. I jämförelse
med skolkommissionens yttrande, där majoriteten endast tack vare
ecklesiastikminister Weijnes utslagsröst förordade kristendomsundervisning och
morgonandakt, var propositionen mera positiv. Saken hade under mellantiden tagit en
Ärkebiskop Erling Eidem (t. h. på bilden) presiderade
den 2i februari för sista gången vid biskopsmötet i Klara
kyrkoråds sammanträdeslokal i Stockholm. Närmast
honom sitter biskopen i Härnösands stift Torsten Bohlin,
som avled senare under året, samt den blivande
ärkebiskopen, biskopen i Växjö stift Yngve Brilioth.
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
