beskattningen samt slopade subventioner kunna eliminera det befarade budgetunderskottet och även täcka de nya lönekostnaderna. Sveriges statsskuld steg under 1950 i ungefär samma takt som året förut eller med 410 (f. å. 460) milj. kr. till 12 464 milj. kr. Den fonderade statsskulden steg med 235 milj. kr. till 8 949 milj. kr. och den tillfälliga skulden 174 milj. kr. till 3 515 milj. kr. Penning- och kapitalmarknaden Den dominerande händelsen på 1950 ärs penning- och kapitalmarknad var de valutavårdande myndigheternas beslut att även låta räntan bli ett av medlen för att åstadkomma en restriktivare penningpolitik. Riksbanken upphörde sålunda i juli med de under några år bedrivna och av näringslivet hårt kritiserade kurs-stödjande obligationsköpen. Räntan för långfristiga lån blev därmed "tekniskt rörlig" efter flera års fastlåsning vid 3 procent. De inställda stabiliseringsköpen medförde omedelbart en höjning av den långa obligationsräntan med 1/4 procent, och det dröjde inte heller länge förrän 3%-procentläget tangerades. Bankofullmäktiges beslut den 30 november att höja det officiella växeldiskontot med ¥2 procent till 3 procent utgjorde den definitiva bekräftelsen på det under fria marknadsförhållanden utkristalliserade ränteläget, som emellertid under årets sista veckor ånyo började visa en del tecken på ytterligare någon pressning uppåt. Penningmarknaden blev efter hand allt stramare som följd av den under årets lopp inledda forceringen av importen och det därmed uppkomna ökade behovet av utländska valutor. Den åtstramande effekten på penningmarknaden av valuta-utströmningen motverkades emellertid i viss utsträckning av samtidigt stegrade statliga utgifter. En oundviklig följd av åtstramningen på penningmarknaden blev även vissa uppjusteringar av räntan för dagslånen mellan bankerna samt för skattkammarväxlar, placerade i öppna marknaden. Den tillfälliga sprängningen av "sedeltaket" vid årets slut i anslutning till den häftiga köprushen inför 1951 års prisstegringar utgjorde även ett inslag i 1950 års intressanta utveckling på penningmarknaden. Förskjutningarna i riksbankens ställning för en del viktigare bokföringsposter framgår av följande siffror i milj. kr. 1949 1950 Ändr. från 1949 Guld, dagsvärde .................... 362 466 + 104 Utländska valutor, netto.............. 828 688 — 140 Övriga utländska tillgångar .......... 80 111 + 31 Obligationer och skattkammarväxlar . . 3 184 3 443 + 259 Inhemsk utlåning .................. 138 209 + 71 Affärsbankernas checkräkning........ 361 312 - 49 Sedeiomlopp ....................... 3 287 3 513 + 226 Nedgången i riksbankens valutareserv sammanhängde främst med att pundinnehavet minskades med 296 milj. kr. Däremot steg guld- och dollarbehållningen med vardera drygt 100 milj. kr. och övriga valutor med ca 150 milj. kr., medan kronskulderna ökades med ca 100 milj. kr. Riksbankens ökade innehav av värdepapper berodde uteslutande på bankens förvärv av skattkammarväxlar för att täcka riksgäldskontorets behov av medel. I realiteten reducerades nämligen riksbankens obligationsinnehav genom de tidigare nämnda försäljningarna i öppna marknaden. KREDITINSTITUTIONERNA. Affärsbankernas verksamhet präglades under året i hög grad av näringslivets starka efterfrågan på krediter i samband med den livliga investeringskonjunkturen och den — särskilt under andra halvåret — kraftigt ökade importen. Lagerförstärkningar och ökat köpintresse 154