av prisstegringen på varumarknaderna och det ökade kapitalbehovet — inte minst från inteckningsmarknaden — där ränteutvecklingen i stort sett företedde samma bild som på obligationsmarknaden. Även under december förelåg vissa tendenser till ökat säljtryck och i detta läge företogs ånyo en del köp av 3 och 3% procentlån, tydligen i avsikt att hålla den nya räntebarriären. Emissionsverksamheten blev under 1950 den minsta på flera år. Staten emitterade emellertid i november — alltså omedelbart före räntehöjningen — ett 15-årigt 3% procent-lån utan fastställt maximibelopp. Lånet gick till en början ganska trögt, men tack vare stora teckningar från i första hand försäkringsbolagen kunde slutligen drygt 200 milj. kr. placeras, vilket ungefär ansågs motsvara kalkylerna. Stockholms stad placerade i maj ett 30-årigt 3 procent-lån på 50 milj. kr. till parikurs. I november erbjöd staden marknaden ytterligare 84 milj. kr. av ett 30-årigt 3% procent-lån på 90 milj. kr. Mottagandet blev till en början rätt gynnsamt även av detta andra lån, men intresset slappnade snart när det nya statslånet fördes ut i marknaden. Ett tiotal miljoner av Stockholmslånet blev därmed kvarliggande i bankernas portföljer. — Vidare förekom som vanligt en del andra transaktioner — konverteringar och uppsägningar — samtidigt som hypoteksin-stitutionerna lade upp nya emissioner efter det aktuella lånebehovet. Trots det med investeringarna följande kapitalbehovet ställdes industriemissionerna på framtiden frånsett ett 3% procent-förlagslån för Höganäs-Billesholms AB på 15 milj. kr. med en emissionskurs om 99% procent. Utrikeshandel och sjöfart Sveriges handel med utlandet visade en påfallande stark ökning både i värde och kvantitet under 1950. I värde räknat steg importen sålunda från föregående år med 1 770 milj. kr. till 6 103 milj. kr. eller med 41 procent, medan exporten samtidigt ökades med 1 460 milj. kr. — eller 34 procent — till 5 710 milj. kr. Importöverskottet steg därmed från 83 till 393 milj. kr. mellan 1949 och 1950. En stor del av den värdemässiga ökningen berodde på de kraftiga prisstegringarna efter devalveringen i september 1949 samt de med Koreakrisen förknippade genomgripande förändringarna på världsmarknaderna. I volym räknat steg exporten med 25 procent och importen med 24 procent från 1949. Jämfört med förkrigstiden låg både export- och importvolymen omkring 20 procent över genomsnittet för åren 1936—38. Bytesförhållandet försämrades emellertid med ca 6 procent från 1949 och jämfört med 1948 med ca 13 procent. En större kvantitet exportvaror behövdes sålunda för att betala en given mängd importvaror. Den på detta sätt uppkomna förlusten för landet uppskattades för 1950 ha utgjort ca 400 milj. kr. Överskottet i 1949 års bytesbalans på ca 490 milj. kr. stannade för 1950 vid drygt 90 milj. kr. Ökningen av importvolymen sammanhängde i första hand med frilistningen och andra åtgärder för handelns liberalisering men stimulerades också av förväntningar om prisstegringar och mot slutet av året av ökade lagerköp inför det tilltagande knapphetsläget på råvarumarknaderna. Exporten drog fördel främst av det ökade världsmarknadsbehovet av viktigare svenska exportprodukter, medan frilistningen torde ha haft mindre betydelse för exporten än för importen. På importsidan inträdde betydande ökningar både i värde och kvantitet för bilar och livsmedel, bränslen samt maskiner och instrument, medan exportstegringarna i första hand hänförde sig till livsmedel, skogsprodukter och fartyg. I följande tabeller visas värdet och sammansättningen av exporten och importen under åren 1949—50. 158