Exporten från Suerige 1950. Grupperna omfattar uppifrån och nedåt: skogsprodukter; malmer, järn och stål, oädla metaller; verktyg och annan manufaktur; maskiner, ej elektriska; elektriska maskiner och instrument; transportmedel; livsmedel; kemiska produkter; övrig export. OBLIGATIONSMARKNADEN. I motsats till aktiemarknaden präglades obligationsmarknaden av vikande kurser och minskad omsättning. Under första halvåret 1950 stod obligationsmarknaden helt under inflytande av riksbankens kursreglerande ingrepp på den öppna marknaden, varigenom den långa räntan intill tiden kort efter halvårsskiftet fortfarande kunde hållas kvar vid 3 procent. Den knappa tillgången på placeringsobjekt under första halvåret gav riksbanken även möjlighet att sälja obligationer för omkring 300 milj. kr. från den genom tidigare stabiliseringsköp kraftigt ansvällda obligationsportföljen. Kring halvårsskiftet började marknadens absorptionsförmåga emellertid att upphöra som följd av ökad efterfrågan på kapital och en allmän återhållsamhet inför den ovissa ränteutvecklingen. Kurserna började följaktligen falla, vilket föranledde riksbanken att under juni och större delen av juli åter gå in i marknaden för att stabilisera kursläget. Den 24 juli slog de valutavårdande myndigheterna emellertid in på en ny linje som ett led i regeringens inflationsbekämpande program; stabiliseringsköpen upphörde och marknaden fick gå sin egen väg, vilket medförde en nedjustering till den fria marknadens villkor. De långa guldkantade 3 procentobligationerna sjönk i första etappen med 2 à 3 procent. Marknaden höll sig därefter avvaktande en tid med sakta vikande kurser. Vid tiden för diskontohöjningen den 30 november hade marknaden genom ytterligare kurssänkningar praktiskt taget redan anpassats efter det nya ränteläget, 3% procent för långfristiga obligationer. Köpintresset förblev hela tiden svagt bl. a. mot bakgrunden 157