och förliandlingsdelegerade träffade prisuppgörelsen. Ungefär halva mjölkpristillägget, hela marginaltillägget för konsumtionsmjölk, körlinjebidraget m. m. skulle tas bort. Fläsksubventionen försvann. Alla dessa indragna subventioner betydde sammanlagt ungefär 105 milj. kronor årligen. Då emellertid även devalveringssubventionerna på ost och havregryn vilka kostat ca 20 milj. kronor hade bortfallit, blev det kvar —- om man bortser från producent- och kontantbidragen till mindre jordbruk —• 145 milj. kronor i subventioner för ett helt år, och av denna summa kom ungefär 2/3 på mjölken. Att så stor del belöpte sig på denna berodde bl. a. på att man inte reducerat de särskilda norrlandstilläggen för mjölk. Uppgörelsen, som avsåg tiden fram till 1 september 1951, baserade sig på den under hösten 1950 omräknade jordbrukskalkylen vilken visade ett överskott på Lantarbetarbostäder -— enfamiljshus — i en vacker skogsbacke. ca 37 milj. kronor. Att man följt denna kalkyl i stället för norm-kalkylen från våren betydde att man gjort ett avsteg från den s. k. 4 %-regeln. Denna skulle emellertid återigen komma att tillämpas på vanligt sätt från regleringsåret 1951/52. De 37 miljonerna skulle inte utjämnas, då man beräknade att de skulle behövas för att täcka jordbrukets kostnadsökningar. Kompensationen till jordbruket med 160 milj. kronor fördelade sig med ca 54 milj. på mejerimjölken, 16 milj. på mjölk som säljes utanför mejerierna eller förbrukas av jordbrukarna själva, 59 milj. på kött och fläsk (prishöjningen på hudar inberäknad) och 12 milj. på en ökning av producentpriset på ägg och genom höjningar på ull och matpotatis. En del av jordbrukets inkomstförbättringar hade tagits ut i förskott genom redan höjda priser på kött, fläsk och hudar. Sammanlagda värdet av förskotten och lagerökningarna beräknades till 22 milj. kronor. Summan av alla dessa poster blev 163 milj. kronor, men därifrån avgick 3 milj. kronor för de slopade körlinjebidragen. Jordbrukets förhandlingsdelegation uttalade vid uppgörelsen en bestämd förhoppning om att man vid den allmänna uppgången i lönenivån borde förete samma moderation, som iakttagits för jordbrukets vidkommande. Kompensationen till jordbruket och subventionernas bort- 163