ett av omläggningen oberoende förstärkningsarbete på trafikslingorna vid Slussen. Detta ökade villervallan till bristningsgränsen i den hårt ansträngda "flaskhalsen" mellan centrum och de snabbt växande södra förorterna. * Stockholm var en gång världens inte bara relativt utan också absolut ledande telefonstad. Man talade med stolthet om den automatiska telefonväxeln. Sedan blev pretentionerna på automatiskt arbete större. År 1950 avskaffades "namnanropet" definitivt med undantag för polis och brandkår vid alarm, flygambulans, jourhavande läkare och sjöräddning. Den 30 januari var en bråd dag för stockholmstelefonen. Själva omläggningen tog bara ett par timmar, men telefonisterna fick läsa upp sexsiffriga tal i oändlighet för abonnenter som inte hade hunnit med i den automatiska galoppen. Det ärorika telefontornet vid Malmskillnadsgatan stod alltjämt kvar, men en telefonskyskrapa av annat utseende reste sig vid Hornsgatan med omkring 400 rum i tio våningar. Komplexet, som utom höghuset bestod av ett långhus i fem Förste pristagarens förslag i tävlingen om österleden. våningar var avsedd som central för en del av abonnenterna på Söder men hade därtill plats för bland annat telegrafstyrelsens katalogredaktion. Huset kostade 3,5 miljoner kronor men blev också i sin utformning av arkitektfirman Brunnberg & Neumüller en prydnad för den ännu i byggnadsavseende missgynnade trakten mellan gamla Hornskroken och Liljeholmsbron. * Hornsplan och Liljeholmsbron stod högt upp på den aktuella önskelistan för trafikregleringar. Beslut fattades om en dubblering av den oerhört belastade bron. För att undvika kaos i triangeltrafiken kring Hornsplan påbörjades en enkelriktning av körtrafiken i östra delen av Långholmsgatan. Bilarna från Västerbron skulle ta vägen genom Brännkyrka- och Lignagatorna ut i Hornsgatan för vidare befordran till Liljeholmsbron. Detta fordrade i sin tur omläggning av hållplatser för spårväg och förortsbussar. * Av andra i tiden mer avlägsna broprojekt tilldrog sig den s. k. Österleden stort intresse. En internationell tävling om bro eller tunnel mellan Danviken-Fåfängan och Djurgården avgjordes till förmån för brotanken, och diskussionen om hotade skönhetsvärden fick ny fart. Första priset bland 196 förslag från 33 nationer tillerkändes två stockholmare, civilingenjör Per Olow Klevemark och arkitekt David Helidén. Det betydde 20 000 kronor i pengar. Förslaget innebar en 172