Televisionens genombrott Av redaktör PELLE LÖFSTRÖM Det fanns viss anledning att räkna år 1950 som televisionens verkliga genombrottsår i världen, åtminstone var både amerikanska och engelska auktoriteter böjda för en sådan värdesättning. Det var under 1950 som televisionen gjorde sin verkligt stora frammarsch i dessa båda föregångsländer, liksom för övrigt även i Frankrike. USA räknade vid årsskiftet 1950—51 c:a 8 milj. televisionsapparater i bruk, och i exempelvis New York kunde "searen" — man saknade ännu ett svenskt ord! — välja på sju olika program. I England — där det första bildradio-experimentet för övrigt sändes så tidigt som 1929 — hade utvecklingen följt den lugnare, statliga linjen, men närmare en miljon engelsmän hade i slutet av året löst sin 2 punds tv-licens (29:— kr.). Antalet televisionsabonnenter beräknades i England öka med ett halvt hundratusental per månad under sommaren och hösten 1950. Som jämförelse kan nämnas, att de "vanliga" radiolicenserna (pris: 1 pund) samtidigt var c:a 12 milj. Världens starkaste tv-sändare, Sutton Coldfield-stationen i Birmingham med en bildsändareeffekt på 40 kilowatt, upplevde sitt första arbetsår, och blev därmed den andra av Englands tv-stationer. Sutton Cold-field sände emellertid inga egna program utan tjänstgjorde endast som relästation för den ursprungliga London-sändaren. För Sveriges del blev televisionsåret 1950 betydligt mera blygsamt i fråga om utveckling. Bildradions oerhörda frammarsch utomlands kom här hemma att motsvaras endast av en viss aktivitet i fråga om den svenska televisionens plane- Stalsmakterna fick ett utmärkt tillfälle att studera televisionen på nära håll vid RCA-besöket i december — vilket väl också var en av anledningarna till att bolaget sä villigt accepterade Nobelstiftelsens inbjudan. På bilden får flygvapenchefen generallöjtnant Nordenskiöld, statsminister Erlander och Elektronikbolagets chef civiling. Sven Jansson (RCA.s svenske representant) en demonstration av mr Walter Lawrence. 179