ring — samt ett Yaknande televisionsintresse, som avspeglades i en rik publicitet kring tv-jxrfiijlemen. Den »synbarligen viktigaste händelse som inträffade på den svenska tv-fronten jrar dägn enighet angående ett gemensamt system för bildradion som uppnåddes • efier många och långa överläggningar — mellan sju europeiska länder, vilka i mitten av året preliminärt beslöt gå in för den av bl. a. den svenske delegaten, byrådirektör Erik Esping, förordade standarden med 625 linjer och en bildfrekvens av 2.5 per sekund. Undertecknarna var Sverige, Danmark, Holland, Belgien, Österrike, Italien och Schweiz. Med denna enighet var en viktig milstolpe passerad — den gemensamma standarden skulle bl. a. möjliggöra programutbyte dessa länder emellan liksom utbyte även av teknisk apparatur — men ännu återstod våglängdsfördelningen, som icke blev klar under 1950, samt för Sveriges del utverkandet av pengar till den planerade försöksverksamheten. Televisionsnämnden kunde på höstkanten lägga fram för den svenska allmänheten sitt preliminära tidsschema, vilket innebar att vi tidigast år 1955 skulle kunna räkna med någon officiell television i Sverige. Mot slutet av 1952 beräknade nämnden emellertid kunna få i gång statliga försökssändningar i Stockholmsområdet. Detta tv-program grundade sig på den förutsättningen att medel skulle beviljas av 1951 års riksdag; telegrafstyrelsen upptog i sina petita för kommande budgetår 2,2 milj. till "televisionsanläggningar". Det blev fram emot nyår alltmer tydligt, att detta anslag befann sig i farozonen för regeringens allmänna sparpolitik, vilket också besannades i statsverkspropositionen, då denna kom. Televisionen skulle inte få sina pengar år 1951 — och därmed var den svenska televisionens tidsschema av allt att döma förskjutet. Det hjälpte inte att telegrafstyrelsen i sina äskanden hänvisade till att det 1950 var hela 14 år sedan de första regelbundna utsändningarna av tv-program startade, vilket skedde i England 1936! Lika liten verkan hade den vädjan som i december riktades till kommunikationsminister T. Nilsson att försöka utverka behövliga medel till försöksanläggningen. Denna vädjan var undertecknad av Försvarets forskningsanstalt, Tekniska högskolan, Telefon AB L M Ericsson, Svenska AB Gasaccumulator, AB Gvlling & Co., Luxor Radio AB, Svenska AB Philips och Svenska Radio AB, vilka jämte telegrafstyrelsen och Radiotjänst ingick som intressenter i Nämnden för televisionsforskning. Trots allt upplevde televisionen i Sverige sin första praktiska debut under året — det var det amerikanska RCA (Radio Corporation of America) som på Nobelstiftelsens uppdrag tele- Kung Gustaf Adolf fick en utsökt kombinerad televisions-och radiomottagare i present av RCA efter utsändningarna i december — även om givarna förutsåg att åtminstone mahognymöbelns tv-lialva skulle få stå oanvänd tills vidare i väntan på svenska program. 180