konkurrens. En av teaterns bästa åtgärder var introducerandet av fransmannen Georges Neveux. Börje Mellvig debuterade som regissör med hans "En stackars lycklig man". Två nya teatrar tillkom i Stockholm. Den ena var Lorens Marmstedts påkostade och romantiskt inredda Intima teater, som invigdes på hösten med "Tolvskillingsoperan" i en oenhetlig föreställning av Ingmar Bergman. Den andra var Svenska Dramatikers studios och Brita von Horns miniatyrteater i Anna Norries våning vid Hamngatsbacken, kallad Kammarteatern, som hade stor framgång med Dosto-jevskijs dramatiserade novell "Furstens äventyr", där Gudrun Bröst och Folke Walder utsökt tillämpade den av teaterns litenhet möjliggjorda närbildstekniken. Ett par lovvärda dramatikerpresentationer bör nämnas. Sten Larsson på Studiescenen, den underjordiska experimentscenen på Östermalm, gav Peter Weiss' psykoanalytiska symbolpjäs "Botundan" med den från Dramaten utlånade Per Oscarson i huvudrollen, och Uppsala studentteater tog upp Willy Kyrklunds ironiska livsåskådningsrapsodi "Komedi för narr och ensemble". Per-Axel Bränner på Nya teatern gjorde ett försök med Tennessee Williams' "Summer and Smoke", men publiken svek, och han tvangs återvända till den pålitligare André Roussin, den parisiske lustspelsförfattaren på modet. Sture Lagerwall beredde publiken storartat nöje. På Blancheteatern fick Sven Lindberg tack vare Gustaf Hellströms "Ung man gör visit" tillfälle att göra ännu ett genombrott som skådespelare, men sedan ockuperades teatern av Kar de Mummas revy "Skyll Er själva", där han firade sin hittills största triumf som föregångsman för den nya, intima revystilen. Stig Järrel var honom behjälplig. På Vasateatern roade Max Hansen i "Harvey". Olof Widgren som Brand och Ilugo Björne i "Kom in" på Dramatiska teatern. 204