Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmen 1950. Av Ellen Liliedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eva Henning och Anders Ek i "Flicka med hyacinter" och Maj-Britt Nilsson och Stig Olin i
"Till glädje".
Grevenius. Försöket slog så där tämligen slint, trots närvaron av de återbördade
hollywoodstjärnorna Signe Hasso och Alf Kjellin i huvudrollerna, medan däremot
Maj-Britt Nilsson och Stig Olin i den förstnämnda filmen kunde inregistrera
markanta personliga framgångar. Arne Mattsson lyckades väl i fråga om bildmässig
slagkraft och övertygande miljöskildring i "När kärleken kom till byn" — efter
Albert Olssons roman "Den nye" — men handikappades av manuskriptets brist
på dramatisk koncentration och fasthet. I en lättare genre representerades han av
"Kyssen på kryssen", lustspel med snudd på spex efter manus av Hasse Ekman,
samt familjefilmen "Kastrullresan" efter Edith Unnerstads barnbok.
Ärets enda Gustaf Molander-film var en ny version av Birger Sjöbergs
"Kvartetten som sprängdes", som förenade munter småstadsidyll från seklets ungdom
med den kärleksfulla och fint inträngande familjestämning vari Molander är
oslagen mästare. Lars-Erik Kjellgren stod för en dyster skildring av ungdom på
glid i "Medan staden sover", fast och konsekvent gestaltad och med ett
dramatiskt genombrott för Sven Erie Gamble i huvudrollen, en oförbätterlig ligist från
Stockholms Söder, samt för årets Poppe-film, "Pappa Born", ett dilleri med
många fantasifulla komiska höjdpunkter som dock icke nådde upp till föregående
Bom-films artistiska nivå. Gösta Werner visade lejonklon som bildberättare i
"Två trappor över gården", ett fingerfärdigt men opersonligt spel om människor
på livets skuggsida av Ivar Ahlstedt, och Hampe Faustman gjorde en munter och
spänstig miljöskildring av den för övrigt innehållsmässigt rätt dubiösa
"Restaurant Intim" efter Olle Länsberg. Nämner man Åke Ohbergs lätta och
underhållande komedi "Ung och kär", torde repertoarens positiva inslag ha givits rättvisa.
Alldeles för sig själv stod "Kon-Tiki", den dokumentärfilm som upptagits
under den unika resan med balsaflotte från Sydamerika till Polynesien och i
Artfilms tekniska trolleriapparat, den s. k. optiska printern, kopierats över i
spelfilmsformat, bearbetats och kompletterats till en överdådig äventyrsskildring
med den oförfalskade verklighetens hela tjusning. I engelsk version gick filmen
sedan ut i världen.
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
