filmen är en kraftig och kraftfull vidräkning med de diktatorsfasoner som bland skrupelfria kommunalpolitiker kan breda ut sig under demokratiens täckmantel. Ur den lättare amerikanska repertoaren må nämnas den gnistrande roliga komedien "Adams revben" med Spencer Tracy och Katherine Hepburn i praktslag, Walt Disneys tjusande version av sagan om "Askungen", äventyrshistorien i kolorerad Parismiljö "Mannen i Eiffeltornet", showfilmen "New York dansar" i fantasifull regi och under briljant medverkan av dansören Gene Kelly samt den fängslande vetenskapliga framtidsvisionen "Månraketen". England svarade för flera av årets fullträffar. Dit hörde framför allt den nobla, dokumentariskt övertygande och strålande välgjorda "U-båt saknas", den spirituella och eleganta komedien kring en mångmördare, "Sju hertigar", en miljö-stark humoresk från Skottland, "Massor av whisky", den muntert självparodie-rande "Biljett till Burgund" och en rad äventyrsfilmer med spänning och lagom sensationer som "Statshemlighet", "Trähästen", "Försvunnen i Paris" och "Ulti- Marlon Brandö i "Männen", William Holden och Gloria Swanson i "Sunset Boulevard" och James Edwards i "I hemligt uppdrag". matum". I samtliga visade de engelska regissörerna att de nått upp till hollywoodkollegernas nivå i fråga om tekniskt mästerskap, utan att förlora det mått av balans och god smak som ger deras alster ett extra pius åtminstone i svensk publiks tycke. Mest omtalade film från Frankrike under året var Cocteaus "Orphée", ett för den starkt personlighetspräglade, alltid experimenterande författaren typiskt broderi på Orfeusmyten, en film som förenade intellektuell djärvhet och inspiration med ett nästan barnsligt sinne för filmteknikens möjligheter att förvända synen på folk. "Kärlekens hus" var en episodfilm efter Schnitzlers "Reigen" med övermått av erotiskt pikanteri, dock behandlat med smak och spiritualitet, och framförd av en hel rad välkända förmågor. Fräsch och temperamentsfull var skildringen av parisiska nutidsungdomar i "Möte i julinatt", graciös och originell den koreografiska fantasien "Drömmarnas dans", medan "Farlig hamn" och "Hamnkrog" fortsatte den realistiska linjen från 30-talets genre sombre i miljöteckning och psykologisk människoskildring. Som exponent för den franska högromantiken framstod Christian-Jaques bildmässigt utsökta "Borgen i Parma". 220