Elvin Ottoson Pehr Pehrsson C. F. Riben Enar Sahlin och mest målmedvetet kämpade för en förbättrad undervisning i modersmålet i våra högre skolor och var vidare livligt verksam inom folkbildningsarbetet. Han tillhörde folkbildningsförbundets styrelse från 1903 till 1939 och var 1921—1922 dess ordförande och verkställande ledamot. Ären 1919—1923 var han vidare studierektor i ABF :s stockholmsavdelning. Död den 26 november. Elvin Ottoson, f. 1880. Operettsångare. O. debuterade 1908 i Köpenhamn som operettsångare ocli engagerades 1913 till Oscarsteatern i Stockholm, där han kreerade en mängd roller och blev mycket populär på grund av sin vackra röst, sitt ståtliga utseende och sin dramatiska verv. Död den 22 november. Pehr Pehrsson, f. 1853. F. d. direktör i Oxie härads sparbank, medlem av riksdagens andra kammare 1897—1908. P. fick framförallt sitt namn knutet till den s. k. Äkarpslagen, som antogs av riksdagen 1899 och var riktad mot arbetarnas strejkrätt. Lagen straffbelade redan försöket att tvinga någon till deltagande i arbetsinställelse eller hindra någon att återgå till arbete. På arbe-tarhåll blev lagen ytterligt impopulär; den genomdrevs också mot en enig opposition från den högsta juridiska expertisens sida. Lagen mildrades 1914 och försvann helt 1938. P. var son till en arrendator, kom redan som barn ut i förvärvsarbete och genomgick som ung den då nyöppnade folkhögskolan i Hvilan. Död den 8 maj. Carl Fredrik Riben, f. 1868. F. d. viceamiral. I jämnt femtio år tjänade R. den svenska marinen och ägnade sig därunder särskilt åt sjökadettutbildningen för vilken han ägde speciella förutsättningar. B. gjorde sig känd som en av flottans kunnigaste och skickligaste officerare och hans kunskaper och erfarenhet utnyttjades även internationellt. Han var sålunda ledamot av NF:s militärkommission 1922 och var sakkunnig i NF:s avrustningskommission 1926. Död den 3 augusti. Enar Sahlin, f. 1862. Lektor, senast vid Östermalms realläroverk i Stockholm (1911—28), i svenska och filosofi. "Han var en rastlös, impulsiv viljemänniska, fordrande och omstridd men blottade också avgjort vackra sidor. Med all sin egenart hörde han till den krets av stridbara genombrottstyper från sekelskiftet, inför vilken ett yngre släkte står med vördnad och tack." (F. lektor Wilhelm Carlgren.) Död den 2 mars. Axel Sjöberg, f. 1866. Konstnär. Med S. gick den siste av Konstnärsförbundets medlemmar ur tiden. "Sin stora och bestående insats i svenskt måleri har S. gjort som skildrare av den stockholmska ytterskärgårdens natur och människor och framför allt av människorna i naturen. Som skärgårdens konstnärlige upptäckare intar han en ställning, som kan jämföras med Strindbergs och Albert Engströms inom litteraturen. För S. är skärgården inte idyll utan drama. I sina storm-brusande och vindpiskade landskap i höstmörker eller vintersnö ute i havsbandet har han, ofta med något av van Goghs furia i penselstrecket, skildrat naturens eget väldiga drama, och i sina stora 1'igurkompositioner med potatisplockare, fiskare eller timmerhuggare har han, stundom med något av Munchs monumentala rytm i linjespelet, tolkat ödesgemenskapen mellan människorna och naturen. Framför allt är det dock sin egen upplevelse av denna natur, med vilken han i årtionden levt samman, som han gestaltat i dessa verk, burna av en kärvhet och kraft, som är helt hans personliga signatur. I dem kommer han att leva som en av svensk naturs stora förklarare." (Gotthard Johansson.) Död den 5 oktober. Axel von Sneidern, f. 1875. Landshövding i Älvsborgs län 1922—41. Han genomgick Tekniska högskolan och verkade först som ingenjör. Efter avlagd jur. kand.-examen utövade han några år advokatyrket i Göteborg. Han tillhörde riksdagens andra kammare 1912—20 och första kammaren 1921—27. Död den 23 maj. 297