vållade av förseningar, sleg dessa böter till omkring 145 000 dollar; till saken hör att årets totala leveranser det oaktat överskreds med 78 000 dollar. Bland ljuspunkterna kan man peka på att exporten av sågvaror steg till 683 000 standard mot 607 000 standard år 1949. Ålandsfrågan och språkfreden Utrikespolitiskt hade Finland icke några stora och elakartade problem att lösa. Året började visserligen med den mycket kommenterade s. k. Gromykonoten rörande rådsryska medborgare i Finland. Den politiske fången Herman Treials öde väckte på höstsidan en del uppseende. Den länge bebådade revisionen av den åländska självstyrelsen fick en föga väntad vändning, då den sovjetryska kommentaren till den åländska garantiparagrafen blev känd i slutet av september. Något över en månad senare, den 31 oktober, erfor allmänheten att en svensk dé-marche om Ålandsgarantien blivit gjord. Slutbehandlad blev denna självstyrelsefråga dock inte under år 1950, varför inte heller det åländska landstinget behövde ta ställning till spörsmålet om en förbättring av självstyrelsen utan nämnda enbart principmässiga garanti eller om ett bibehållande av den hittills gällande självstyrelsen med samma bestämmelse om klagomålsinstansen i orubbat skick. Ur finlandssvensk synpunkt konstaterades det, att regimen Kekkonen, så som den fungerat under år 1950, icke innebar några avvikelser från den tolerans och den språkfred, som var den givna förutsättningen för de svenska ministrarnas medverkan. En mängd vederhäftiga iakttagare var ense om att en nationell avspänning hade inträtt. Det stora svenska bekymret under år 1950 var den starka emigrationen från de svenska bygderna till Sverige, en emigration, som varit 10 eller 12 gånger större än från de finska. Värst drabbade denna utvandring det svenska Österbotten. Men det var en företeelse som inte hade sitt upphov i åtgärder från statens sida. Denna folkförflyttning hade möjligen kunnat motverkas genom reformer, som berört jordbruket, hantverket och industrien. Utflyttningen som sådan bottnade i de enskilda människornas motiv och bedömanden och möjliggjordes genom den frihet att lämna landet, som varje demokratisk stat ger sina medborgare. Ålänningar i Helsingfors. Från vänster talmannen i landstinget Hugo Johansson, lantrådet A. V. Strandfält och Ålands representant i riksdagen Arthur Larson. 386