Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland. Av redaktör Fredrik Valros - Bättre utrikeshandel än man väntat - Ålandsfrågan och språkfreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vållade av förseningar, sleg dessa böter till omkring 145 000 dollar; till saken
hör att årets totala leveranser det oaktat överskreds med 78 000 dollar. Bland
ljuspunkterna kan man peka på att exporten av sågvaror steg till 683 000 standard
mot 607 000 standard år 1949.
Ålandsfrågan och språkfreden
Utrikespolitiskt hade Finland icke några stora och elakartade problem att lösa.
Året började visserligen med den mycket kommenterade s. k. Gromykonoten
rörande rådsryska medborgare i Finland. Den politiske fången Herman Treials
öde väckte på höstsidan en del uppseende. Den länge bebådade revisionen av den
åländska självstyrelsen fick en föga väntad vändning, då den sovjetryska
kommentaren till den åländska garantiparagrafen blev känd i slutet av september.
Något över en månad senare, den 31 oktober, erfor allmänheten att en svensk
dé-marche om Ålandsgarantien blivit gjord. Slutbehandlad blev denna
självstyrelsefråga dock inte under år 1950, varför inte heller det åländska landstinget
behövde ta ställning till spörsmålet om en förbättring av självstyrelsen utan
nämnda enbart principmässiga garanti eller om ett bibehållande av den hittills
gällande självstyrelsen med samma bestämmelse om klagomålsinstansen i orubbat skick.
Ur finlandssvensk synpunkt konstaterades det, att regimen Kekkonen, så som
den fungerat under år 1950,
icke innebar några
avvikelser från den tolerans och den
språkfred, som var den
givna förutsättningen för de
svenska ministrarnas
medverkan. En mängd
vederhäftiga iakttagare var ense om
att en nationell avspänning
hade inträtt. Det stora
svenska bekymret under år 1950
var den starka emigrationen
från de svenska bygderna
till Sverige, en emigration,
som varit 10 eller 12 gånger
större än från de finska.
Värst drabbade denna
utvandring det svenska
Österbotten. Men det var en
företeelse som inte hade sitt
upphov i åtgärder från statens
sida. Denna folkförflyttning
hade möjligen kunnat
motverkas genom reformer, som
berört jordbruket, hantverket
och industrien. Utflyttningen
som sådan bottnade i de
enskilda människornas motiv
och bedömanden och
möjliggjordes genom den frihet att
lämna landet, som varje
demokratisk stat ger sina
medborgare.
Ålänningar i Helsingfors. Från vänster talmannen i
landstinget Hugo Johansson, lantrådet A. V. Strandfält och
Ålands representant i riksdagen Arthur Larson.
386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
