Kejneajfärens vidare utveckling Den 15 september 1950 hade den s. k. Kejnekommissionens tillsatts (se Sv. D. Ä. XXVIII sid. 79), men något resultat av kommissionens arbete sågs icke till före årsskiftet 1950—51 och var väl inte heller väntat. I slutet av januari 1951 meddelade kommissionens ordförande riksåklagare M a t h s H e u m a n att utlåtandet ej var att emotse före mars månads utgång. April kom och den 24 i samma månad skrev Svenska Dagbladet att kommissionens uppgift synes ”i viss mån ha vidgats, då kommissionen tvingats att ta befattning med en hel del nytt material, som bringats till dess kännedom: beskyllningar och rykten av allehanda slag... Den långa tidsutdräkten kan förklaras men måste icke dess mindre mycket beklagas, då den i sin tur givit upphov till nya rykten.” Tidningen uppgav, att man nu räknade med att även maj månad skulle gå, innan kommissionens rapport kunde väntas föreligga. Emellertid skulle även denna förmodan komma på skam och det dröjde i själva verket till i mitten av sommaren innan kommissionens betänkande kunde överlämnas till regeringen. Det skedde torsdagen den 5 juli. Omedelbart därefter meddelade regeringen, att betänkandet skulle offentliggöras, dock med vissa inskränkningar. Härom hette det i den utfärdade regeringskommunikén: Kommissionen har förklarat att kommissionen i följd av sitt uppdrag i betänkandet lämnat upplysningar, som kan lända enskilda personer till men och som med hänsyn härtill enligt grunderna för 10 :e par. sekretesslagen i och för sig bort undanhållas offentligheten. I betraktande av det starka intresset av att allmänheten erhåller fullständig upplysning i den sak kommissionen behandlat har emellertid kommissionen ansett att hänsynen till privatlivets helgd i detta fall måste vika och utgått ifrån att kommissionens betänkande i sin helhet skulle publiceras. Enligt denna uppfattning kräves ett särskilt beslut av K. M :t angående betänkandets offentliggörande. Regeringen har delat kommissionens uppfattning att betänkandet bör offentliggöras men har bestämt att det av praktiska skäl skall vara offentligt först från den dag då den tryckta upplagan föreligger. Därefter kommer alltså hela det av kommissionen lämnade betänkandet att finnas tillgängligt i justitiedepartementet för var och en som vill ta del av det. Preliminärt räknas med att tryckeriet kan leverera den tryckta upplagan måndagen den 16 juli 1951. Eftersom betänkandet innehåller vissa uttalanden som måste anses såra tukt och sedlighet eller som icke innehåller något av värde såsom bevismaterial, har regeringen bestämt att vid tryckningen vissa smärre partier skall uteslutas. Dessa återfinnas emellertid självfallet i det i justitiedepartementet tillgängliga originalexemplaret. I den tryckta upplagan skall på varje ställe där något uteslutits detta särskilt angivas. De partier av betänkandet som regeringen beslöt skulle utgå utgjorde endast en obetydlig del av rapporten. Första partiet bestod av ett oavslutat och aldrig avsänt brev till statsrådet Quensel från hustrun till den som asocial betecknade ”Tore Svensson”; brevet innehöll en serie beskyllningar mot pastor Kejne för homosexualitet. Det andra avsnittet innehöll vittnesberättelser rörande statsrådet Quensels förhållande till den vid branden i Krukmakargatan 4 den 31 december 1936 omkomne ”Willy” och slutligen hade några grovt sedlighetssårande rader uteslutits i partiet om den s. k. knivfällan. Kritik mot regeringens uteslutningar Samma dag som betänkandet överlämnades till regeringen riktade kommissionsledamoten chefredaktör Ivar Harri e i sin tidning Expressen ett öppet brev till statsminister Erlander, vari han vände sig mot inskränkningen i publiceringen. Hr Harrie gjorde bl. a. gällande, att regeringsbeslutet syntes strida mot den offentlighetsgrundsats, som kommissionen tillämpat och regeringen bekänt 42