Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejneaffärens vidare utveckling - Kritik mot regeringens uteslutningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kejneajfärens vidare utveckling
Den 15 september 1950 hade den s. k. Kejnekommissionens tillsatts (se Sv. D. Ä.
XXVIII sid. 79), men något resultat av kommissionens arbete sågs icke till
före årsskiftet 1950—51 och var väl inte heller väntat. I slutet av januari 1951
meddelade kommissionens ordförande riksåklagare M a t h s H e u m a n att
utlåtandet ej var att emotse före mars månads utgång. April kom och den 24 i samma
månad skrev Svenska Dagbladet att kommissionens uppgift synes ”i viss mån ha
vidgats, då kommissionen tvingats att ta befattning med en hel del nytt material,
som bringats till dess kännedom: beskyllningar och rykten av allehanda slag...
Den långa tidsutdräkten kan förklaras men måste icke dess mindre mycket
beklagas, då den i sin tur givit upphov till nya rykten.” Tidningen uppgav, att man
nu räknade med att även maj månad skulle gå, innan kommissionens rapport
kunde väntas föreligga.
Emellertid skulle även denna förmodan komma på skam och det dröjde i själva
verket till i mitten av sommaren innan kommissionens betänkande kunde
överlämnas till regeringen. Det skedde torsdagen den 5 juli. Omedelbart därefter
meddelade regeringen, att betänkandet skulle offentliggöras, dock med vissa
inskränkningar. Härom hette det i den utfärdade regeringskommunikén:
Kommissionen har förklarat att kommissionen i följd av sitt uppdrag i betänkandet lämnat
upplysningar, som kan lända enskilda personer till men och som med hänsyn härtill enligt
grunderna för 10 :e par. sekretesslagen i och för sig bort undanhållas offentligheten. I
betraktande av det starka intresset av att allmänheten erhåller fullständig upplysning i den sak
kommissionen behandlat har emellertid kommissionen ansett att hänsynen till privatlivets helgd i
detta fall måste vika och utgått ifrån att kommissionens betänkande i sin helhet skulle
publiceras.
Enligt denna uppfattning kräves ett särskilt beslut av K. M :t angående betänkandets
offentliggörande.
Regeringen har delat kommissionens uppfattning att betänkandet bör offentliggöras men har
bestämt att det av praktiska skäl skall vara offentligt först från den dag då den tryckta
upplagan föreligger. Därefter kommer alltså hela det av kommissionen lämnade betänkandet att
finnas tillgängligt i justitiedepartementet för var och en som vill ta del av det. Preliminärt
räknas med att tryckeriet kan leverera den tryckta upplagan måndagen den 16 juli 1951.
Eftersom betänkandet innehåller vissa uttalanden som måste anses såra tukt och sedlighet
eller som icke innehåller något av värde såsom bevismaterial, har regeringen bestämt att vid
tryckningen vissa smärre partier skall uteslutas. Dessa återfinnas emellertid självfallet i det i
justitiedepartementet tillgängliga originalexemplaret. I den tryckta upplagan skall på varje ställe
där något uteslutits detta särskilt angivas.
De partier av betänkandet som regeringen beslöt skulle utgå utgjorde endast en
obetydlig del av rapporten. Första partiet bestod av ett oavslutat och aldrig
avsänt brev till statsrådet Quensel från hustrun till den som asocial betecknade
”Tore Svensson”; brevet innehöll en serie beskyllningar mot pastor Kejne för
homosexualitet. Det andra avsnittet innehöll vittnesberättelser rörande statsrådet
Quensels förhållande till den vid branden i Krukmakargatan 4 den 31 december
1936 omkomne ”Willy” och slutligen hade några grovt sedlighetssårande rader
uteslutits i partiet om den s. k. knivfällan.
Kritik mot regeringens uteslutningar
Samma dag som betänkandet överlämnades till regeringen riktade
kommissionsledamoten chefredaktör Ivar Harri e i sin tidning Expressen ett öppet brev
till statsminister Erlander, vari han vände sig mot inskränkningen i
publiceringen. Hr Harrie gjorde bl. a. gällande, att regeringsbeslutet syntes strida mot
den offentlighetsgrundsats, som kommissionen tillämpat och regeringen bekänt
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
