Den 15 november inledde medlingskommissionen nya förhandlingar och natten till söndagen den 18 november överlämnade hr Gullberg ett medlingsförslag med begäran om parternas svar fredagen den 23 november. Förslaget till uppgörelse antogs på ömsè håll. Uppgörelsen innebar bl. a. uppflyttning med en lönegrad för konstaplar, polissystrar, kriminalkonstaplar och biträdande överkonstaplar och ett engångstillägg — retroaktivt för hela 1951 — av fyra procent på grundlönen. För extra konstaplar höjdes lönen med 130 kr. per månad. De 216 extra konstaplar, som under konflikten lämnat sin tjänst hos stockholmspolisen men som önskade återgå enligt de nya lönevillkoren, fick en frist till den 16 december. Till dess hade 179 av dem anmält sin återgång. Vakanserna vid stockholmspolisen, som under konflikten var uppe i omkring 300 man, reducerades därigenom till omkring 120 man. Uppgörelsen beräknades kosta Stockholms stad omkring 1% miljon kr. Den gällde dock blott för 1951 och den 3 december började centrala förhandlingar för alla städers poliser •— även Stockholms — om lönegradsplacering och dyrtids-tillägg för 1952. Hamnarbetarstrejken En elakartad lönekonflikt, som dock relativt snabbt kunde lösas, var den ”vilda” och lagstridiga strejk, som den 12 februari utbröt bland stuveriarbetarna i Göteborgs hamn och som sedan spred sig till hamnarna i Stockholm, Norrköping, Uddevalla och Halmstad. Centrala förhandlingar om nytt stuveriavtal hade den 24 januari återupptagits inför förlikningsman Stig Gullberg men förklarades söndagen den 11 februari strandade. Påföljande dag nedlade stuveriarbetarna i Göteborg utan lagstadgat varsel arbetet och lamslog därmed all verksamhet i stadens hamnar. Strejkens verkningar blev särskilt allvarliga på grund av den stora godsanhopning som vid tillfället uppstått i hamnen på grund av ihållande snöfall. Maningar från för-bundsledningen i Stockholm och från stuveriarbetarnas ordförande i Göteborg avslogs och strejken spred sig till Stockholms hamnar. Regeringen tillsatte den 16 februari en medlingskommission bestående förutom av hr Gullberg av rådman Herbert Nilsson, Linköping, och borgmästare Erik Bendz, Halmstad. Kommissionen hade redan samma dag den tillsattes sitt första sammanträffande med parterna och förhandlingarna pågick då till omkring midnatt. De återupptogs på lördagen och pågick sedan nästan oavbrutet till kl. 15.15 måndagen den 19 februari, då efter en rekordmangling på 52 timmar en preliminär uppgörelse kunde träffas, definitivt bekräftad påföljande dag. Uppgörelsen, som berörde omkring 7 000 stuveriarbetare, innebar en höjning av omkring 19 % på ackordspriserna och däremot svarande höjning av timlönerna. Under det medlingsförhandlingarna pågick beslöt transportarbetarförbundets styrelse den 17 februari att ålägga förbundets strejkande medlemmar att återuppta arbetet senast den 21 februari vid risk att eljest uteslutas ur förbundet. Portvaktsstriden En segsliten konflikt, som huvudsakligen berörde tredje man — hyresgästerna—, var fastighetsarbetarstrejken. Den 22 februari strandade förhandlingar om nytt avtal mellan Sveriges fastighetsägares arbetsgivarförbund och fastighetsarbetar-förbundet, förda inför landshövding Per Westling, och den 26 februari varslades strejk i Stockholm med förorter, Göteborg, Malmö och Norrköping. Den 2 mars tillsatte regeringen en medlingskommission och inför denna träffades den 15 mars preliminär uppgörelse, från fastighetsägarsidan dock under förbehåll om en hyreshöjning på 1,5 å 3 procent som kompensation för de ökade kostnaderna. Det blev 52