dersson utflykter till öarna runt omkring med svamp- och bärplockning som camouflage, och ombord på ”Ymer” kom han över en utförlig karta över hela anläggningen med omkring 800 detaljer, vilken han kopierade i tre etapper utan att väcka misstankar. Av öarna gjorde han ur minnet skisser efter sjökort och lade in bunkers och försvarsanläggningar med redogörelse för deras bestyckning. Spioneri i Bodens fästning Inför ”Ymers” isbrytarkampanj vintern 1950—1951 fick Andersson nya uppdrag av Anissimov. Nu gällde det att skaffa uppgift om befästningar och forti-fikationsarbeten vid Norrlandskusten samt iakttagelser om hamnar och kustområden lämpliga som landstigningsplatser i närheten av viktiga trafikpunkter och militära anläggningar. Samtidigt fick han 1 200 kr. till inköp av en småbilds-kamera. I örlogsdepån Gustafsvik vid Ängermanälven tog Andersson med denna bilder av fästningsanläggningar och tunnelingångar till förråden samt skaffade upplysningar om tjockleken av taken till dessa m. m. I Luleå fick Andersson vidare tillfälle till observationer vid Norrbottens flygbaskår samt framför allt i Bodens fästning, dit bland andra underofficerarna från isbrytaren inbjudits. Här besöktes bl. a. ett av forten och ett stabsfort, och Andersson gjorde ingående iakttagelser om stridsvagnshinder, antalet artilleripjäser och deras kaliber, luftvärn och ammunitionsförråd, eldledningscentral m. m., iakttagelser och upplysningar som han senare delgav sin ryske uppdragsgivare. I juni 1951 lämnade Anissimov Sverige och efterträddes av Nikolai Orlov som sovjetambassadens kontaktman med Andersson. Av Orlov fick Andersson ett nytt uppdrag av den vanliga typen om utforskande av marina förhållanden vid Stock-holmsstationen, fullgjort av Andersson med en sexsidig rapport. Besöket i Karlskrona och rapporten därifrån, vilken aldrig kom Orlov till handa, betecknades av den ryske uppdragsgivaren såsom synnerligen brådskande. V äsentliga för svar sfär hållanden blottade Såsom ovan nämnts betecknade chefen för försvarsstaben spioneriet som det för krigsmakten farligaste som någonsin avslöjats i landet. Han underströk, att de utlämnade uppgifterna blottat väsentliga förhållanden om rikets försvar, och i uttalanden av chefen för marinen hette det bl. a. att de skador som genom spionaget tillfogats svenska marinen till viss del var obotliga men att man hoppades kunna reparera vissa av skadorna. Alla tänkbara åtgärder utlovades sålunda för att hela de revor som tillfogats vårt marina försvar i fråga om bered-skapsläget i Östersjön. Andersson hävdade vid polisförhören och inför rätta att han ej drivits av ekonomiska motiv utan enbart av ideologiska. Han hade i 20 år varit övertygad kommunist och ansåg sig ha handlat ”till mänsklighetens bästa”. För sina spionuppdrag hade han fått inalles 4 530 kr., inberäknat de 1 200 kronorna till kameraköp, och han höll för troligt, att han för sina uppdrag lagt ut mera än vad han fått av sina uppdragsgivare. Livstids straffarbete r • Den 14 november höll åklagaren, stadsfiskal Ryhninger, sin slutplädering i målet, och på kvällen samma dag föll rådhusrättens dom. Den löd i enlighet med åklagarens ansvarsyrkande på lagens strängaste straff, livstids straffarbete, för synnerligen grovt spioneri och olovlig underrättelseverksamhet med åsidosättande av den anklagades tjänsteplikt som underofficer vid flottan. Anderssons rätte- 56