Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt. Av redaktör E. W. Lundgren - Förändringar i regeringen. Koalitionsministär Erlander—Hedlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nu små gossar ska ni inte vara rädda för
farbror Sköld. Han är inte alls så farlig
bara man lyder honom och gör som han vill.
(Teckning av Nils Melander.)
kammaren, att det fanns skäl till anmärkning mot utrikesminister Unden enligt
§ 57 RO. Anmälan stod i samband med förordnandet av herr Lundberg. När
konstitutionsutskottet i slutet av april avgav sitt dechargebetänkande, avvisade
utskottet anmärkningen mot utrikesministern. Första kammaren hade i maj en
debatt i ärendet, under vilken utrikesministern gick i svaromål och förklarade
anmärkningsyrkandet vara orimligt. Herr Lundqvist vidhöll dock sin mening. Ett
par dagar senare förekom en liknande debatt i andra kammaren.
Den 4 mars utnämndes e. o. undervisningsrådet fröken Hildur Nygren till
statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet efter Josef Weijne, som hade avlidit
den 8 mars efter att ha beklätt ecklesiastikministerposten sedan 1946. Fröken
Nygren avgick dock redan med september månads utgång i samband med den
då företagna ombildningen av regeringen till en koalitionsministär.
Vid månadsskiftet juli—augusti meddelades, att statsrådet Nils Quensel önskade
avgå. Han hade varit konsultativt statsråd 1936—40 och därefter utan avbrott
sedan 1943. De senare åren hade han dessutom handlagt kyrkoärendena.
Statsminister Erlander omtalade vid den nämnda tidpunkten, att Quensel redan ett år
tidigare hos honom anmält, att han ville
lämna regeringen. Emellertid ansågs det
lämpligt, att Quensel nu skulle
kvar-stanna i regeringen till dess årets
kyrkomöte hade avslutats i mitten av
oktober. Så skedde också. Herr Quensel
återgick till sin post som president i
kammarrätten, efter att den 6 oktober ha
beviljats avsked som statsråd. Hans
efterträdare i regeringen blev justitierådet
Ingvar Lindell, som avlade statsrådseden
den 1 november.
När detta utbyte skedde, hade
regeringen Erlander skiftat karaktär och
tagit gestalt av en tvåpartiministär.
Socialdemokraterna hade ingått
regerings-koalition med bondeförbundet.
Tecken till att en sådan förändring var
påtänkt saknades icke under de
månader, som närmast föregick avgörandet.
Statsminister Erlander framhöll i ett
anförande inför LO, att den kortsiktiga
politiken borde läggas om till en mera
långsiktig, baserad på långtidsprogrammet,
och att detta krävde en riksdagsmajoritet,
som var beredd att taga ansvar och säga
nej till populära förslag, som icke kunde
genomföras, om man ville giva den
ekonomiska politiken en mera långsiktig
inriktning. Han underströk vid samma
tillfälle den hittillsvarande
socialdemokratiska majoritetens knapphet.
Riksdagsman David Hall (s) framförde tanken på
ett förnyat samarbete mellan
socialdemokraterna och bondeförbundet för att, om
det visade sig vara behövligt, stärka
regeringsunderlaget efter 1952 års andra-
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>