kammarval. Bondeförbundsledaren herr Hedlund var angelägen att betona bondeförbundets karaktär av centerparti. Han desavuerade vid samma tid sin partikamrat herr Gränebos för socialdemokraternas planer ogynnsamma ställningstagande i bankofullmäktige till frågan om en ränteregleringslag, vilket föranledde den socialdemokratiska Aftontidningen att om herr Hedlunds förhållande till detta spörsmål yttra, att ”det inte skulle förvåna, om det underlättade regeringens strävan att samla nationen till samverkan för ekonomisk stabilisering”. På grundval av dessa och andra liknande tecken uttalades i början av september förmodanden, att socialdemokraterna och bondeförbundet beredde sig på regeringskoalition redan i samband med den på hösten väntade ombildningen av ministären. Den 20 september nämnde Ny Tid (s) som acceptabla bondeförbunds-representanter i en koalitionsregering tre av dem, som senare ingick i ministären. Officiellt hölls hela angelägenheten hemlig ännu vid denna tidpunkt. Den 25 september lyfte bondeförbundets huvudorgan Skånska Dagbladet så till vida på slöjan, att det meddelade, att representanter för bondeförbundet och socialdemokraterna hade dryftat en del ekonomiska problem, och att dessa diskussioner måhända under vissa omständigheter kunde leda till en regeringssamverkan. Tidningen väntade, att samtalen skulle föranleda väsentliga modifikationer i förslagen angående räntefrågan, investeringsskattens ersättande av en investeringsav-gift och spärrning av en del av försäljningsinkomsten på skogsprodukter. Även skulle enligt denna källa bondeförbundet ha framfört krav på revision av el- och fordonsskatterna. Samma dag, den 25 september, hade bondeförbundets förtroenderåd en lång överläggning. Den 26 var medlemmarna av partiets riksdagsgrupp kallade till sammanträde i Stockholm; även socialdemokratiska partistyrelsen höll då möte. Bondeförbundsgruppen tillsatte efter nio timmars överläggningar en sjumanna-delegation med obegränsad fullmakt att förhandla med socialdemokratiska partistyrelsen eller dess delegater. Sistnämnda partistyrelse uttalade sig också för samverkan. Det blev bekant, att bondeförbundet skulle få fyra platser i koalitions-ministären, därav tre departementschefsposter. På aftonen den 27 hade förhandlingarna kommit så långt, att följande kommuniké kunde utsändas: ”Bondeförbundets förhandlingsdelegation och socialdemokratiska partistyrelsen har efter överläggningar under torsdagen enhälligt kommit överens om ett gemensamt program för regeringssamverkan. Regeringsombildningen kommer att äga rum vid extra konselj på måndagen” (den 1 oktober). Som bondeförbundets kandidater till statsrådsposterna synes herr Hedlund och Norup ha varit givna, medan tveksamhet rådde angående vilken av följande tre skulle uteslutas: herr Persson i Skabersjö, herr Hjalmar Nilson i Spånstad och herr von Heland. Den 28 utnämndes hittillsvarande inrikesministern Mossberg till landshövding i Kopparbergs län, en befattning, som han sedan någon tid hade ansetts vara designerad till. Följande dag blev den nya ministärens sammansättning känd. Av de socialdemokratiska statsråden avgick -— förutom herr Mossberg — socialminister Möller, försvarsminister Vougt och ecklesiastikminister Hildur Nygren. Förutom regeringschefen herr Erlander kvarstod på sina poster utrikesminister Undén, justitieminister Zetterberg, handelsminister Ericsson, civilminister J. Lingman samt konsulterna Danielson och Dag Hammarskjöld. Hittillsvarande jordbruksministern Sträng fyllde som socialminister tomrummet efter herr Möller. Han övertog också bostadsfrågorna. Hittillsvarande kommunikationsministern Torsten Nilsson blev försvarsminister efter herr Vougt och efterträddes såsom kommunikationsminister av konsulten herr Sven Andersson. De fyra bondeförbun-dare, som inträdde i regeringen, var herr Hedlund, inrikesminister, herr Norup, jordbruksminister, herr Persson i Skabersjö, ecklesiastik- och även kyrkominister, samt herr Nilson i Spånstad, konsult och dessutom minister för vägväsendet. 74