Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt. Av redaktör E. W. Lundgren - Bilaccis, investeringsavgift, ränteregleringslag, investeringskonto för skog. Konjunkturskatt varslas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bytet, som stundom kretsade kring regeringsombildningens förhistoria. Herr
Ohlin förklarade, att konjunkturvinsterna hade givit skogsägarna stora vinster
till nackdel för de breda lagren och frågade, varför regeringen icke lade fram
material, som ordentligt belyste förändringen i inkomstfördelningen.
Statsministern svarade, att regeringen icke hade försummat något, då det hade gällt att
undersöka det problem, som herr Ohlin hade ställt upp. I andra kammaren krävde
remissdebatten fortsättning följande dag, då herr Ohlin ytterligare utlade sin
önskan om utredning av skogsvinsterna, medan däremot statsministern icke
kunde finna, att detta krav hade något begripligt syfte.
Några dagar därefter framlade regeringen en proposition, enligt vilken idkare
av skogsbruk skulle sätta in en del av inkomstökningen från skogen på ett
spärrat konto i riksbanken, ett s. k. investeringskonto för skog, avsett att undandraga
en del av ökningen från omedelbar disposition.
Den 9 november gjorde LO:s representantskap ett uttalande, enligt vilket LO
av statsmakterna väntade en intensifiering i strävandena att begränsa
exportnäringarnas och skogsägarnas höga vinster samt effektivt draga in en så stor del
av dessa konjunkturvinster, att de kunde utnyttjas till att hålla
levnadskostnaderna nere. Förhandlingar skulle inledas om ett garantiavtal i anslutning till
levnads-kostnadsindex. Följande dag yttrade inrikesminister Hedlund i ett tal, att
generella åtgärder, som riktar sig mot alla, som får någon mera betydande del av
överkonjunkturens vinster, vore förtjänta att diskuteras. Statsminister Erlander
uttalade den 11 november sin tillfredsställelse med LO:s yttrande. Om de av LO
anförda synpunkterna beaktades, sade han, torde en fast grund kunna läggas
för fortsatta strävanden att föra en politik, som förenar full sysselsättning med
en stabil prisnivå. Enligt statsministerns mening var det en stor fördel, att
vinstproblemet bedömdes på likartat sätt även inom borgerliga kretsar. Strax
därefter meddelade finansminister Sköld, att en proposition om allmän
konjunktur vinstskatt möjligen var att vänta till våren. I ett tal i Stockholm den 15
november förklarade han, att vid den tidpunkt, då förslagen om
investeringsav-gift, räntereglering och investeringskonto för skog slutligt avfattades, ansåg
regeringen, att dessa förslag skulle räcka, men att det nog bleve nödvändigt att också
tillgripa konjunkturvinstskatt. Sakkunniga tillkallades kort tid därefter för en
skyndsam utredning, som den 21 december resulterade i ett förslag om
konjunkturskatt, vilken skulle avse inkomsterna under beskattningsåret 1951 och alltså
bli retroaktiv. Möjligheten för tillämpning även på 1952 års inkomster skulle
hållas öppen. Skatten skulle utgå efter 40 procent och ha till föremål inkomst
av rörelse och skogsbruk.
Statsminister Erlander varslade i ett tal i Jönköping den 18 november om
exportavgifter för hela exportindustrien, för den händelse prisförhållandena
skulle bli bestående. Han sade sig hoppas på fortsatt enighet med folkpartiet om
skärpt beskattning och menade, att detta parti nu hade tillägnat sig
”socialdemokraternas grundsyn”. Högerledaren herr Hjalmarson höll den 22 november ett
föredrag i Skara och yttrade därvid med hänsyftning på den senaste tidens
radikala tonfall i uttalanden och motioner från folkpartiet, däribland krav på nya
skatter och stora subventioner: ”Samstämmighet i grundsynen råder numera
mellan regeringen och folkpartisterna, och dessa välkomnas i det rödgröna
ar-betsblocket. Borde de inte rent av inbjudas att taga plats vid regeringsbordet?
Nya subventioner kan endast försvaras, i den mån de täcker jordbrukets
tillfälliga skördeskador samt användes till bostadsbyggen, i avvaktan på att framtidens
bostadspolitik slutgiltigt utformas. Det är icke försvarligt att, som folkpartiet
gör, uppmana svenska folket att i form av subventioner taga ut stora förskott
på 1952 års exportinkomster, när fackkunskapen räknar med sjunkande priser
på våra främsta exportartiklar. Det vore att förbereda 1953 års engångsinflation”.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
