Skandinaviskt utrikesministermöte hölls i Stockholm den 10—11 oktober. Bilden gisar fr. v. Islands representant generalsekreterare Magnus Magnusson, utrikesminister östen Undén, fungerande norske utrikesministern Nils Langhelle och danske utrikesministern Ole Bjørn Kraft. Bevillningsutskottets majoritet tillstyrkte propositionen om investeringsavgift med den ändringen, att procenttalet höjdes från 10 till 12. Högern och folkpartiet yrkade i skilda reservationer ändringar i olika avseenden. Båda dessa partier fasthöll vid procenttalet 10 (högern föreslog 5 proc, andra året). Folkpartiet ville, att avgiften skulle utgå under endast ett år, d. v. s. vid 1953 års taxering. Likaledes tillstyrkte bevillningsutskottets majoritet förslaget om investeringskonto för skog och gick alltså med på en tvångssterilisering. Högern reserverade sig för borttagande av tvångskaraktären, folkpartiet yrkade i en reservation, att regeringen i början av år 1952 skulle lägga fram proposition om konjunkturvinst-beskattning, och att viss frivillig sterilisering av skogsinkomster skulle få äga rum. Båda dessa ärenden behandlades i kamrarna den 12 december. Utskottsför-slagen bifölls. Under debatten förklarade sig finansministern vara skeptisk i fråga om möjligheten att till vårriksdagen 1952 framlägga förslag om lindring av den direkta beskattningen enligt 1949 års skatteutrednings förslag. Folkpartiledaren herr Ohlin förklarade, att han krävde konjunkturskatt utan retroaktivitet, men möttes av den invändningen från finansministern och högerledaren herr Hjalmarson, att det var svårt att förstå, hur de av folkpartiet önskade allmänna konsumentsubventionerna skulle kunna täckas med konjunkturskatteinkomster, som dels var osäkra och dels skulle inflyta först 1954. Herr Ohlin ansåg, att förskottsbetalningar av konjunkturvinster för 1952 borde kunna erläggas 1953, vilket finansministern bestred med hänsyn till att taxeringsarbetet icke hinner bli utfört 1952. I sin motion om skogsvinsternas sterilisering hade högern rekommenderat en rad omedelbara åtgärder, bl. a. en hård kreditåtstramning med övergivande av den låga räntans politik, nedskärning av statsutgifterna, stimulerande av sparandet och uppbyggande av en tillräcklig valutafond. Även fullmaktslagen om räntereglering, ursprungligen föreslagen av bankofullmäktige, godkändes. Högern och folkpartiet samt några få bondeförbundare röstade emot. I sin motion om avslag hade högern hävdat, att förslaget gav uttryck för en förskjutning i målet för den ekonomiska politiken; vården av penningvärdet var icke längre det centrala syftet. Under debatten, som ägde rum c 81