Högerns ungdomsförbund höll i juni en extra förbundsstämma i Visby. Stämman gjorde ett uttalande, enligt vilket regeringens bristande klarsyn och uppenbara obenägenhet att taga nordiskt ansvar, vilket allt hade kommit till uttryck i samband med FN:s behandling av Koreafrågan, var ägnade att väcka oro och beklämning. Stämman avslog ett tilläggsförslag av innebörd, att frågan om Sveriges anslutning till Atlantpakten borde tagas upp till prövning. Beträffande Skandinaviens försvarsproblem krävde stämman, att alla tillfällen till fördjupat samarbete med Danmark och Norge mot gemensamma faror skulle begagnas. Bondeförbundet höll i juni sin riksstämma i Skövde. Stämman uttalade sin enhälliga anslutning till den klart alliansfria utrikespolitik, som partiets riksdagsgrupp företrädde. Vidare rekommenderade stämman en kraftfull, inflationsbekäm-pande politik i och för penningvärdets stabilisering samt beklagade, att regeringen icke tagit initiativ för att åstadkomma en sådan samling. Liberala internationalen öppnade den 9 augusti en kongress i Uppsala. En ”Uppsalaappell” utfärdades, vars grundmening var den, att vägen till fred går genom frihet. Appellen var avsedd som en ripost emot den kommunistiska Stockholmsappellen (om denna se Sv. D. Å. XXVIII, s. 102). Inför socialdemokratiska partistyrelsen framlade statsrådet Gustav Möller den 31 juli, två månader före sin avgång, ett utkast till ett socialprogram, omfattande ändringar och förbättringar i det hittillsvarande programmet för en kostnad av 400 miljoner kr. årligen fr. o. m. budgetåret 1953/54. Utkastet behandlade bostadspolitiken, sjukförsäkringen, de särskilda barnbidragen, de fria barn- och mödra-resorna, socialhjälpen, folkpensioneringen, hjälp vid moderskap, änkepensione-ringen, bosättningslånen och de allmänna barnbidragen. Beträffande bostadspolitiken framhöll herr Möller, att riktpunkten för denna skulle vara uppnådda förhållanden mellan inkomster och hyror. För att förverkliga detta skulle rabatter, bränslebidrag, kapitalsubventioner och bostadslån justeras. Inkomstgränsen skulle justeras i syfte att ingen ändring skulle få ske, som innebar, att ökad penninginkomst utan ökad realinkomst ställde någon utanför rätten till rabatter m. m. Riksdagsman Hilding Hagberg utsågs på våren till kommunistiska partiets ordförande efter herr Sven Linderot, som hade avsagt sig av hälsoskäl. Sverige och omvärlden Den cirkulärnot, som Förenta staterna i början på januari tillställde ett trettiotal stater med yrkande, att Kina skulle stämplas som angripare, om det vidhöll sin vägran att gå med på vapenvila i Korea, sändes också till Sverige. Utrikesnämn-den behandlade ärendet den 8 januari. Senare riktade Förenta staterna till FN-staterna en uppmaning att genom beslut i Lake Success fördöma Kina som angripare och vidtaga kollektiva åtgärder för att bekämpa denna aggression. Det därefter av USA i FN framlagda resolutionsförslaget gick ut på brännmärkning och utredning om sanktioner. Vid månadsskiftet januari—februari bifölls förslaget med stor majoritet i såväl politiska utskottet som generalförsamlingen. Sverige nedlade därvid sin röst. Beslutet härom meddelades i ett inlägg av envoyén Grafström, i vilket det hette, att svenska regeringen starkt betvivlade, att eventuella kollektiva aktioner kunde främja en lösning av problemen förhandlingsvägen. Regeringen förklarade, att den icke kunde överblicka och icke var beredd att taga ansvar för konsekvenserna av ett beslut i enlighet med förslaget. Under en debatt i svensk radio den 2 februari om ”Sverige och det internationella läget” uttalade bl. a. landshövding Sandler och professor Georg Andrén, att Sverige hade bort rösta för resolutionen. Envoyén Grafström utsågs sedermera till medlem av ett av FN tillsatt bona-officia-utskott för Korea. I mitten av februari gjorde USA:s och Storbritanniens regeringar vissa 83