- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugonionde årgången (händelserna 1951) /
84

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt. Av redaktör E. W. Lundgren - Sverige och omvärlden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

démarcher hos svenska regeringen i fråga om handelsutbytet mellan Västeuropa
och länderna bakom järnridån. Framställningarna var föranledda av den knappa
tillgången i väststaterna på en del strategiskt viktigt material.

Utrikesnämnden sammanträdde den 15 maj för att behandla frågan om hur
Sverige skulle förhålla sig den 17 maj, då FN:s politiska utskott skulle taga
ställning till frågan om embargo på vapen- och krigsmaterielleveranser till Kina och
Nordkorea. Politiska utskottet antog utan en enda nejröst förslaget om en
strategisk varubojkott mot Kina. Sverige nedlade, som enda europeiskt land, sin
röst (sovjetblocket deltog icke i omröstningen). Högern och folkpartiet i Sverige
deklarerade offentligt, att enligt deras mening den svenske delegaten borde ha
röstat för en resolution om vapenembargo.

Vid midsommartiden, då den sovjetryske FN-delegaten Malik i ett radiotal hade
föreslagit överläggningar mellan de krigförande i Korea om ”eld upphör” och
vapenvila, begärde Förenta staterna, att FN skulle till en rad stater rikta en
framställning om trupper till Korea. En sådan anhållan gjordes, bl. a. hos Sverige.
Danska regeringen, som enligt ett preliminärt beslut var beredd att i någon form
skicka trupper till Korea, inbjöd Sverige och Norge till utrikesministerkonferens
i ärendet. Sverige avböjde, enär regeringen ännu icke hade haft tillfälle att närmare
överväga framställningen från FN. Kort tid därefter började de utdragna
vapen-vileförhandlingarna i Korea. Ett skandinaviskt utrikesministermöte i Stockholm
beslöt enligt en den 11 oktober utgiven kommuniké att i princip ansluta sig
till ett FN-förslag, att de skandinaviska länderna skulle bidraga till Koreas
uppbyggnad med ett gemensamt sjukhus, där även koreanska läkare skulle utbildas.
Ett par dagar senare fick förra statsrådet Vougt av den nye försvarsministern
uppdraget att utföra den fortsatta utredningen om svensk militär styrka till FN:s
förfogande. Herr Vougt hade då redan utsetts att vara ledamot av den svenska
delegationen vid FN-församlingen i Paris.

Tidigare under året, den 16 januari, höll de skandinaviska utrikesministrarna
ett möte i Köpenhamn. De konstaterade enighet om att deras länder alltjämt i
solidaritet med FN:s övriga medlemmar borde i full utsträckning stödja
strävanden, som utvecklas för att åstadkomma en tillfredsställande lösning av
Korea-konflikten i överensstämmelse med FN:s grundsatser. Ett nordiskt
utrikeSminister-möte i Oslo i mars beslöt stödja det vid OEEC-mötet i Paris dessförinnan
framlagda svenska förslaget om en närmare samordning av Europarådets och
Marshallorganisationens arbete. Det beslöts, att sakkunniga från de nordiska länderna
skulle utarbeta förslag om förenkling av FN:s organisation.

Ett nordiskt interparlamentarikermöte i Stockholm i augusti beslöt stödja ett
danskt förslag om ett nordiskt organ för utvidgat parlamentariskt samarbete.
Förre danske statsministern Hedtoft skisserade i ett tal i Göteborg den 1
november ett program för ett samnordiskt parlamentariskt råd. I december höll
Nordiska parlamentariska förbundets råd ett möte i Stockholm och framlade då
förslag om ett nordiskt råd, vars uppgift skulle vara att förbereda och främja
samstämmiga beslut av statsmakterna i de deltagande länderna. De finländska
representanterna kunde dock icke biträda projektet.

Svenska regeringen föreslog i slutet av juli i en not till Sovjetunionen, att
tvisten om territorialvattnens storlek i Östersjön skulle hänskjutas till
Haagdom-stolen för avgörande. Noten hävdade, att Sovjet icke hade förebringat hållbara
skäl för att proklamera sitt territorialvatten i Östersjön till 12 mil. Åtgärden
betecknades som ett sovjetryskt intrång på det fria havet, varigenom Sveriges och
andra östersjöländers intressen skadades. I augusti förelåg ett sovjetryskt svar
på Sveriges — liksom också Danmarks — framställningar i ärendet. Den
förutvarande sovjetryska ståndpunkten vidhölls, och tanken på frågans hänskjutande till
Haagdomstolen avvisades.

84

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Feb 3 12:50:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1951/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free