Krigsmakten 1951 Avlösning på överbefälhavarposten skedde under året. General Helge Jung, som avgick 1 april, efterträddes sålunda av försvarsstabschefen generalmajor Nils Swedlund, som i samband härmed 52-årig befordrades till tre-stjärnig general. Utnämningen, som kom överraskande, väckte kritisk debatt. Till general Swedlunds efterträdare som försvarstabschef utsågs generalmajor Rickard Åkerman. Även i den politiska ledningen av försvaret blev det personskifte i det att försvarsministern Allan Vougt i samband med höstens regeringsbildning ersattes av förre kommunikationsministern Torsten Nilsson. Den nye ÖB general Nils Swedlund. Icke minst till följd av den utrikespolitiska spänningen kom krigsmaktens tillstånd och behov att 1951 liksom 1950 bli föremål för mycket stor inrikespolitisk uppmärksamhet. I statsverkspropositionen överskred för-svarshuvudtiteln för första gången i ”fredstid” miljardstrecket. Detta betingades dock delvis av penningvärdets fall, och flera vik tiga frågor förblev olösta. Underlåtenheterna motiveras bl. a. med att 1949 års försvarsutrednings slutliga förslag skulle avvaktas. Strax efter statsverkspro-positionens avlämnande förklarade emellertid utredningens ordförande, förre överståthållaren Nothin, i en skrivelse till statsministern den 16 januari, att utredningen icke borde få utgöra hinder för någon åtgärd att stärka landets försvar, vilken av statsmakterna i rådande läge kunde befinnas påkallad. Nothin-kommittén begärde de facto, om icke formellt, att befrias från sitt uppdrag. Mot denna bakgrund förenade sig den borgerliga oppositionen om en gemensam försvarsmotion som, undertecknad av partiledarna herrar Hedlund, Hjalmarson och Ohlin, den 26 januari framlämnades till riksdagen. I motionen yrkades att gruppchefernas utbildningstid omedelbart skulle förlängas, varjämte tjänstgöringens längd ånyo borde prövas även för övriga värnpliktiga. Arméns bristfälliga beredskap påtalades. Artilleriets nybeväpning framhölls särskilt. En snabbutredning begärdes beträffande de fartygstyper, som skulle ersätta föråldrade stads-och kustjagare. 1948 års riksdags principbeslut om jaktflygets förstärkning i full omfattning borde snarast genomföras. Inför det utrikes- och inrikespolitiska trycket tvingades regeringen — innan riksdagen hunnit ta ställning till de olika frågorna — att själv vidta eller föreslå nya åtgärder. För att öka den personella beredskapen, men även kuppberedskapen vid armén, beslöts sålunda, att den inneliggande rekrytklassen inklusive gruppcheferna skulle i utbildningssyfte kvarhållas en månad till mitten av april. Repetitionsövningarna i krigsförband skulle forceras och sammanlagt 125 000 man inkallas i sex omgångar från nämnda tidpunkt intill mitten av november, d. v. s. under den ur beredskapssynpunkt kritiska delen av året. De s. k. spärrarna för repetitionsövningar, vilka föregående år vållat stora luckor i krigs-förbanden, hävdes. Oberoende av föregående beredskapstjänst beslöts sålunda, att åldersklasserna 1933—42 samt och synnerligen skulle fullgöra ytterligare två 93