repetitionsövningar och de yngre tre. Tio dagars extra befälsövning för allt värnpliktigt befäl infördes även. Något definitivt beslut om hela utbildningstidens längd blev det emellertid icke under 1951 års riksdag, alltjämt under hänvisning till riksdagsman Lindholms nu tvååriga enmansutredning. Omedelbart före anträdandet av en resa till USA tillsammans med en militär studiedelegation tillkännagav emellertid herr Lindholm den 1 augusti det preliminära resultatet av sin utredning. Han konstaterade sålunda, att den dåvarande nio månaders gruppchefsutbildningen gav ett resultat behäftat med synnerligen allvarliga brister. För att råda bot härpå ansåg utredningsmannen, att första tjänstgöringen för de blivande gruppcheferna borde förlängas med 40 dagar jämte 10 dagar före var och en av de tre repetitionsöv-ningarna, d. v. s. sammanlagt 2% månad. Men även de meniga värnpliktigas utbildning måste enligt hr Lindholm förlängas med 20 dagar. Efter återkomsten från USA framlade han slutligt förslag i överensstämmelse med ovanstående. Den stora försvarsdebatten i riksdagen i slutet av maj, som framför allt skulle behandla de olika vapengrenarnas materielfrågor, kom i alltför hög grad att röra sig om försvarsministerns person och blev en besvikelse. Några förstärkningar utöver den av statsutskottets socialdemokratiska majoritet tillstyrkta propositionen blev det icke. Riksdagen biföll regeringens på Nothinkommitténs delbetänkande av den 4 juli 1950 grundade förslag att i rationaliseringssyfte uppdela Skånska kavalleriregementet på pansarinfanteriregementena I 7 och I 15 och låta Norrbottens artillerikår uppgå i Bodens artilleriregemente. Artillerikåren, som existerat sedan 1925, införlivades med regementet den 1 juli. Göta artilleriregemente mo-toriserades och arméns radarskola skulle byggas. Förslaget att förflytta arméns jägarskola från Kiruna till Norrbottens regemente i Boden antogs icke. Öresunds marindistrikt indrogs. Chefen för marinen tövade icke att verkställa den i den stora försvarsmotionen begärda utredningen om fartygstyper m. m. Redan i juni framlades sålunda en sexårsplan för ersättningsbyggnad av vissa fartyg, som snart skulle falla för ål-dersstrecket, omfattande 4 jagare av modifierad ölandstyp — billigare än den under byggnad varande Hallandstypen ■—, ett minfartyg av ny typ, 3 ubåtar, 12 min-svepare, 11 större kombinerade motortorped-motorkanonbåtar — en intressant nyhet — samt 15 motortorpedbåtar av mindre typ. Dessutom föreslogs, att 5 äldre jagare samt 6 kustjagare borde ombyggas till s. k. fregatter. Den årliga byggnads-kvoten beräknades till 62 miljoner kr. enligt prisläget den 1 juli 1950. Riksdagens höstsession beslöt att utlägga beställningar för 2 jagare och 6 större torpedbåtar. Verksamheten vid vapengrenarnas olika förband under senare delen av året dominerades av de stora övningarna under hösten. De inleddes med flygvapnets eskaderövningar i början av september, följda av en flygvapenövning i samverkan med marinen över Östersjön och östra Mellansverige. Det hela kulminerade med den stora västgötamanövern mellan Tidaholm och Mullsjö under första oktoberveckan. I denna deltog 35 000 man ur arméns repetitionsövande krigsförband samt huvuddelen av flygvapnet. Bland de positiva erfarenheterna märktes arméförbandens förmåga att dölja sig för flyget, men bristande initiativ konstaterades bl. a. också på sina håll i den avslutande kungakritiken — främst en följd av den korta utbildningstiden för befälet. Flera besök i utlandet gjordes under året. Krigsskolan var i Norge och krigshögskolan studerade de kontinentala slagfälten från andra världskriget vid Arn-hem, i Normandie och Ardennerna. Kustflottan besökte bl. a. Storbritannien med de högmoderna Tre kronor-kryssarna och ölandsjagarna. Luftvärnskryssaren Gotland gjorde den obligatoriska långresan med kadetter till utomeuropeiska hamnar. Flygkadettskolan gästade sin motsvarighet i Frankrike. Flygvapenchefen for till Etiopien. 94