Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frikyrkokrönika. Av socialsekreterare Einar Rimmerfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frikyrkokrönika 1951
Av socialsekreterare EINAR RIMMERFORS
O
Ar 1951 gick också inom den svenska frikyrkorörelsen i
religionsfrihetsdebat-tens tecken. Till den nya religionsfrihetslagen, antagen av riksdagen, gjorde
Frikyrkliga samarbetskommittén och missionsstyrelserna i de däri
representerade samfunden ett gemensamt uttalande, vari man klargjorde reformens innebörd
och belyste skälen för och emot ett utträde. Starkt underströks att avgörandet
ligger i den enskilde frikyrkomedlemmens hand, icke i samfundets eller
församlingens. Uttalandet avsåg endast att vara vägledande. Samarbetskommittén
hävdade också att olika ställningstaganden till utträdesfrågan icke skulle få inverka
störande på församlingsgemenskapen.
Uttalandet konstaterade, att religionsfrihetslagen av 1951 ställer såväl Svenska
kyrkan som frikyrkosamfunden i ett nytt läge, även om man samtidigt ger uttryck
för sin principiella uppfattning, att fullständig religionsfrihet fordrar kyrkans
skiljande från staten.
Frikyrkomedlemmars utträde ur Svenska kyrkan beror icke på ringaktning för
dess gärning i vårt folk, hette det vidare. Utträdet är endast en konsekvens av
den frikyrkliga åskådningen. Enligt denna åskådning är den kristna församlingen
en gemenskap av på Kristus troende. Även om Svenska kyrkan i den nu antagna
lagen betecknas som ett trossamfund, kan de frikyrkliga samfunden icke anse den
vara en sådan kristen gemenskap som i Nya testamentet avses med församling. 1
uttalandet ifrågasattes också lämpligheten av att samtidigt tillhöra både Svenska
kyrkan och en frikyrklig församling, särskilt när man tar i beaktande att
Svenska kyrkan har en läroåskådning och en hållning i församlingsfrågan, som på ett
avgörande sätt avviker från den uppfattning som ligger till grund för den
frikyrkliga församlingssynen. Dessutom påpekades att den svenska kyrkan alltjämt
på ett sådant sätt är beroende av staten, att kravet på den kristna församlingens
frihet i andliga ting icke är tillgodosett.
Samarbetskommittén ansåg, att de frikyrkligas utträde skulle skapa bättre
utgångspunkter för ekumeniskt samarbete. Vad beträffar farhågorna för minskat
inflytande på samhällslivet påpekades i uttalandet att medborgarnas politiska och
sociala insatser numera sker genom andra organ än de kyrkliga. Även frågan om
kristendomsundervisningen i skolan avgöres av regering och riksdag, oberoende
av Svenska kyrkan.
Även Fria kristliga studentföreningen gjorde vid sitt höstsammanträde ett
uttalande rörande utträde ur statskyrkan. Däri hette det bl. a. att det ”från
frikyrkliga utgångspunkter icke är möjligt att dela den församlingssyn som Svenska
kyrkan företräder liksom icke heller att acceptera statskyrkoidén. Styrelsen vill
därför framhålla det naturliga i att de frikyrkliga församlingarnas medlemmar
utträder. Ur alla principiella synpunkter torde det vara orimligt för en kristen
att på en gång vara medlem i två kyrkosamfund med skild församlingssyn”. Även
här betonades att utträdet icke innebär någon ringaktning för Svenska kyrkans
betydelsefulla gärning och att frikyrkomedlemmarnas utträde bör kunna
medverka till större klarhet i de ekumeniska relationerna.
Tendensen inom de olika samfunden i fråga om utträde var vid årsskiftet icke
möjlig att avläsa. Allt tydde dock på att endast en minoritet skulle komma att
använda sig av möjligheten att omedelbart utträda ur kyrkan. Däremot skulle
reformen med säkerhet komma att inleda en mera kontinuerlig utveckling på lång
sikt mot en konsekvent uppdelning mellan kyrka och frikyrka, sannolikt åtföljd
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
