Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus medicus. Av docent Ebbe Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annus medicus 1951
Av docent EBBE NYMAN
I Svenska föreningen för invärtesmedicin var det
ordförandebyte. Professor Erik Ask-Upmark, t. h., avgick
och efterträddes av professor Gustav Nylin.
O
Arets medicinska facit
präglades i viss mån av
försöken att smälta och nyttiggöra
de viktiga iakttagelserna på
hormonområdet. Särskilt
gällde detta hypofyspreparatet
ACTH och binjurehormonet
cortison. Den utveckling, som
under året ägde rum inom
dessa gebit, underströk
kraftigt tesen om vetenskapliga
sanningars relativitet. Den
tidigare entusiasmen, förstorad
och underhållen av en
outtröttlig publicitet, gav i
fackkretsar vika för en betydligt
mera kritisk och mindre
förväntansfull syn. Medlen i
fråga var under året i flitigt bruk
världen runt, och i tusentals
publikationer avhandlades
deras verkningssätt och
praktiskmedicinska användning.
Även i vårt land började
under 1951 ACTH-preparat att
framställas i större skala;
också i Danmark och Norge
öka
des produktionen. Materialet hämtades från skilda håll i djurriket; både svin,
nötboskap och valar fick släppa till sina hypofyser. Prisläget var dock
fortfarande mycket högt. I samband med ett ökat användande började dock snart
svårigheter och besvikelser att hopas. Det visade sig inte bara svårt att välja riktiga
användningsområden och att begränsa vissa komplikationer, ett än större
problem erbjöd avbrytandet av behandlingen och därmed sammanhängande
medicinska och psykologiska svårigheter. Det inte sällan bryska återuppträdandet av
de plågsamma sjukdomssymtomen vid ledgångsreumatism, astma, vissa
hudsjukdomar m. m. ingav betänkligheter. Med hänsyn till hormonpreparatens
verkningsmekanism var detta ganska naturligt: den sjukliga processen störes ej i sina
grundvalar, endast vissa, för patienten särskilt svåra, symtom hejdas under
behandlingen för att efter densamma stundom återkomma med förnyad styrka.
Både vid astma och vid ledgångsreumatism vållade dessa fakta betydande
olägenheter. Sålunda försökte man i USA att med mycket långvarig
cortisonbehandling påverka fall av kronisk ledgångsreumatism, men blott för att finna, att
sjukdomssymtomen återkom i mer än 80 procent av fallen efter behandlingens
upphörande. Med hänsyn till sådana erfarenheter kunde man med skäl fråga sig om
denna behandling verkligen var berättigad vid kroniska sjukdomar av denna typ.
Naturligtvis var bilden icke enbart mörk; vissa akuta situationer erbjöd utmärkta
betingelser för hormonbehandlingen, som stundom kunde vara direkt
livräddan
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
