Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekonomisk översikt. Av redaktör Åke Lantz - Utlandet: Kostnadsstegringarnas år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ekonomisk översikt
Av redaktör ÄKE LANTZ
UTLANDET
Kostnadsstegringarnas år
Kraftiga kostnadsstegringar och utpräglade inflationstendenser blev främsta
kännetecknet för tiden efter krigsutbrottet i Korea den ödesdigra
midsommaren 1950, som utlöste en intensifierad rustningskonjunktur och besvärande
rubbningar i världsekonomien. De målmedvetna försöken från olika internationella
samarbetsorgan att rasera de på nytt växande handelsbarriärerna stötte under
sådana förhållanden på betydande svårigheter. Skärpta export- och
importbestämmelser samt en återgång till det bilaterala handelsmönstret blev allt
vanligare företeelser under 1951 års lopp. Den kumulativa inflationsprocessen fick
en kraftig stimulans av flertalet staters oförmåga att genom interna
kraftåtgärder sätta en spärr för de ovanligt starka kostnadsstegringarna.
Haussen på råvarumarknaderna kunde emellertid brytas under de första
månaderna av 1951 tack vare en försiktigare inköpspolitik, främst från de
amerikanska beredskapsmyndigheternas sida. Lagermättnad och ökat köpmotstånd
över huvud inför de höga priserna samverkade även till det följande
råvaruprisfallet där botten nåddes i september. Därefter började priskurvorna återigen peka
uppåt, inte minst för dollarråvaror.
Prisfallet för råvarorna fick dock ingen motsvarighet när det gällde
industriprodukter i allmänhet, snarare kunde man iaktta vissa tendenser till ytterligare
prisstegringar utöver den höjning om ca 20 % som inträtt från krigsutbrottet i
Korea till sommaren 1951.
De samfällda ansträngningarna att minska den allmänna knappheten på
råvaror ledde efter initiativ från Förenta staterna, England och Frankrike i mars
1951 till upprättandet av den internationella råvarukonferensen i Washington
(IMC) till vilken anslöts 28 länder, däribland Sverige. Råvarukonferensens sju
varukommitteer inriktade sig i första hand på att söka minska efterfrågan på
särskilt eftertraktade råvaror, vilket av allt att döma även bidrog till prisfallen
på råvarumarknaderna.
Industriproduktionen gjorde fortsatta framsteg under 1951, även om
uppgången dämpades något som följd av knappheten på industriella råvaror —
framför allt kol — och i en del fall även brist på kvalificerad arbetskraft. Under
senare delen av året inträdde emellertid vissa avmattningstendenser för
konsum-tionsvaruindustrien. Verksamheten inom övriga industrigrenar var fortfarande
intensiv — inte minst för rustningssektorn.
Det främst genom prisförskjutningar försämrade betalningsförhållandet mellan
Västeuropa och dollarländerna utgjorde ett allvarligt inslag, vilket huvudsakligen
förklarades med att priserna på i första hand sterlingråvaror sjönk snabbare
än priserna på dollarråvaror. Den under de närmast föregående åren lovande
avvecklingen av Västeuropas betalningsunderskott gentemot dollarområdet, som
under 1950 reducerats till ca 1 miljard dollar från 8 miljarder 1947, bröts sålunda
under 1951. Omkring två tredjedelar av det till ca 2,5 miljarder dollar ökade
västeuropeiska betalningsunderskottet hänförde sig huvudsakligen till
ogynnsamma prisförskjutningar. Med hänsyn till att Marshallhjälpen stod inför sin
avveckling med utgången av 1951 kom denna nya fas i pris- och
betalningsförhållan-dena synnerligen olägligt. De betalningsstörningar som blev en följd av denna
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
