utveckling framträdde inom OEEC-länderna tydligast i de månatliga redovisningarna från den europeiska betalningsunionen (EPU), vars begynnelsekapital om 350 milj, dollar på 18 månader smälte samman till 210 milj, dollar. Betalningsunionen ställdes vid upprepade tillfällen inför krisartade situationer i samband med de våldsamma svängningarna i de deltagande ländernas saldon och speciellt Belgiens stora överskott, som krävde speciella betalningsarrangemang. Förutsättningarna för den internationella handeln underlättades inte av förhållandena i Asien, där betydande områden bildat en sluten värld eller nya statsbildningar kämpade med avsevärda initialsvårigheter både på det politiska och på det ekonomiska planet. Oljekonflikten mellan Persien och Storbritannien samt den stigande oron på andra håll, främst i Egypten men även Nordafrika i övrigt, utgjorde andra signifikativa inslag. Sveriges delegation vid handelsförhandlingarna i Moskva vid avresan från Bromma den 27 november: fr. v. förste sekreterare B. Swärd, envoyé E. Modig, direktör G. Osvald, KF, sekreterare S. Corneliusson, intendent E. Burman och generaldirektör II. Qvistgaard. I Latinamerika fortsatte den inflatoriska utvecklingen, bl. a. i Argentina, samtidigt som det alltsedan Koreakrigets utbrott ökade tillflödet av dollarmedel sinade och vändes i motsatt riktning. Handeln mellan öst- och Västeuropa fick starkare känning än tidigare av det kalla kriget. Varuutbytet krympte ytterligare, bortsett från vissa — huvudsakligen värdemässiga — ökningar i handeln mellan de nordiska länderna och sovjetblocket. Arbetet bakom järnridån på att svetsa ihop de östeuropeiska satellitstaterna till en med Sovjetunionen gemensam stormarknad, enligt känt planhus-hållningsmönster, fördes vidare under 1951. De västeuropeiska samordningspla-nerna låg i huvudsak fortfarande på diskussionsplanet —■ dock med ett viktigt undantag. Förverkligandet av den europeiska kol- och stålpoolen (Schuman-planen) fördes sålunda betydligt närmare sin slutliga lösning genom de av parterna träffade preliminära besluten. Den med Marshallepoken nära sammankopplade europeiska samarbetsorganisa-tionen (OEEC) ställdes inför nya problem i samband med den vid 1951 års slut förestående omvandlingen av Marshallhjälpen till i första hand ett militärt hjälp-program under ECA:s efterträdare, Mutual Security Agency (MSA) och den under året genomförda effektiveringen av den ekonomiska samordningen inom At-lantpaktsorganisationen (NATO). 119