upp av omfattande investeringar, hög sysselsättning, stigande produktion samt en expanderande handel med utlandet. Sverige hade under 1951 förmånen av en gynnsam utveckling av förhållandet mellan export- och importpriser. Förbättringen av bytesbalansen gav landet ett tillskott på 1 500 milj. kr. mot beräknade 100 milj, kr., och därmed neutraliserades mer än väl försämringen under åren 1949 och 1950 som ”kostat” oss sammanlagt omkring 900 milj. kr. Eftersom produktionsökningen motsvarade ungefär 1 000 milj. kr. steg den tillgängliga mängden varor och tjänster med ca 2,5 miljarder, som dock inte förbrukades genom ökad konsumtion utan till övervägande del användes till att förstärka våra reserver i form av lager och valutor. De häftiga internationella prisstegringar, som utlöstes av krigsutbrottet i Korea i mitten av 1950, fick i Sverige en extra stimulans då subventionerna planenligt slopades mot slutet av 1950. Sverige kom därmed bland toppländerna i den internationella prisvågen, vartill också bidrog otillräckliga interna åtgärder för att skydda penningvärdet. Prisstegringarna under 1951 påskyndades självfallet av de ansenliga löneupplyftningarna på omkring 20 procent. Vidare bör i detta sammanhang nämnas exportkonjunkturen för i första hand skogsindustriens produkter, vilket i sin tur utlöste kraftiga prisstegringar för rotstående skog. Prisfallet på världsmarknaderna för ledande råvaror medförde emellertid under loppet av året en välbehövlig avspänning i prisstegringstempot, dock utan att helt kunna hejda uppgången i levnadskostnaderna. Mot slutet av året inleddes i stället en ny prisstegringsperiod som en direkt följd av prishöjningar för vissa slag av livsmedel, kläder och bränsle. Det från ca 400 till ca 20 milj, minskade importöverskottet, och från 600 till 950 milj. kr. ökade nettofraktinkomster, medförde en förbättring av bytesbalansen från 190 till 840 milj. kr. mellan 1950 och 1951. Landets centrala valutareserv steg med ca 1 200 milj. kr. till nära 2 400 milj. kr. Lagerökningen uppskattades till omkring 1 000 milj. kr. Den sistnämnda posten hänförde sig emellertid till inte obetydlig del till textilier och skor, medan lagren av industriråvaror i många fall torde ha minskats under året. Den privata konsumtionen stimulerades inte av exportkonjunkturen, snarare förelåg en viss nedgång jämfört med 1950, särskilt beträffande textilier och livsmedel. Denna utveckling berodde i första hand på att realinkomsten för stora grupper löntagare inte hade stigit under 1951 och på de stora konsumtionsvaru-köpen hösten 1950 inför de väntade prisstegringarna. I syfte att dämpa ”överkonjunkturen” skärpte statsmakterna efter hand den ekonomiska politiken, dock utan att tillgripa det av näringslivets män allmänt förordade räntevapnet. I oktober lade finansministern i samband med propositionen om investeringsavgift fram ett åttapunktsprogram av följande lydelse: 1) fortsatt byggnadsreglering 2) investeringsskatt respektive investeringsavgift för att motverka en inflationistisk ansvällning av investeringarna; tillfällig inskränkning i viss omfattning av rätten att nedskriva varulager 3) ökade prisutjämningsavgifter vid export av skogsindustriprodukter 4) lagstiftning om skattefria avsättningar till investeringskonto för skog 5) kreditbegränsande penningpolitik; åtstramning av kreditgivningen utan övergivande av lågräntepolitiken; beredskapslagstiftning angående räntereglering 6) aktiv finanspolitik; fortsatt överbalansering av driftbudgeten och en sträng återhållsamhet i fråga om utgifterna 7) förstärkning av priskontrollens effektivitet 8) förhandlingarna med arbetsmarknadens och näringslivets intresseorganisationer fullföljes i syfte att vinna enighet om en samlad och återhållsam inkomstutveckling. Försörjningsläget Som inledningsvis nämnts hänförde sig lagerökningen i första hand till vissa konsumtionsvaror, främst textilier. Den sista livsmedelsransoneringen kunde om- 122