importen från 90 till 60 %. Vidare lades penningpolitiken om i en stramare riktning — vilket bl. a. kom till uttryck i en räntehöjning från 2 till 2% %. VÄSTTYSKLAND. Den efter 1948 års valutareform intressanta återhämtningen för det västtyska näringslivet gick vidare under 1951 trots tillstötande komplikationer, bl. a. den under senare delen av 1950 utlösta valutakrisen, som i februari 1951 resulterade i ett importlicensstopp. Importsiffrorna började därmed falla för att mot slutet av året återhämtas som en följd av successiva lättnader i licensgivningen. Den i stort sett oavbrutet stigande exportkurvan medförde en kraftig nedskärning av importöverskottet, samtidigt som betalningsställ-ningen mot den europeiska betalningsunionen kunde förbättras avsevärt. Industriproduktionen låg vid mitten av 1951 ca 20 % högre än året förut trots växande svårigheter med kolförsörjningen. Industriproduktionen var mer än dubbelt så stor som 1948, och jordbruksproduktionen hade nått förkrigsnivån. Stålproduktionen steg till ca 13,5 milj, ton (1938 ca 18 milj, ton), och kolproduktionen nådde ca 118 milj. ton. Siffran för 1938 var emellertid ca 126 milj. ton. Trots att antalet sysselsatta i kolgruvorna var högre än 1938 var kolproduktionen sålunda 7 % lägre, vilket bl. a. berodde på otillräckliga maskininvesteringar i gruvorna. Bristen på kol sätter en bestämd gräns för en fortsatt produktionsökning inom den västtyska industrien. Levnadskostnaderna steg med ca 12 % från december 1950 som följd av ökade importpriser och höjda löner. Kostnadsstegringarna hejdades under årets senare del, då partipriserna i stort sett förblev oförändrade, medan löner och detaljpriser visade något stigande tendens. FRANKRIKE. Den relativa jämvikt, som uppnåtts under 1949 och första hälften av 1950 i Frankrikes ekonomi, bröts hastigt av Koreakrisen, som blev upptakten till en ny period av kraftiga pris- och lönestegringar, varvid de inhemska inflationskrafterna fick ett tämligen fritt spelrum. Levnadskostnadsindex steg mellan juni 1950 och juni 1951 med ca 20 %. Uppgången fortsatte sedan dess i praktiskt taget oförminskat tempo på både pris- och lönesidan. Francen råkade åter illa ut, och devalveringsryktena var ihållande. Kapitalflykten till utlandet sköt ny fart, importen betalades i förskott och hemtagandet av exportlikviderna fördröjdes. Myndigheterna sökte möta denna nya förtroendekris med diskontohöjningar från 2% till 3 % i oktober samt till 4 % i november. Vidare stramade man åt kreditgivningen, begränsade den dollarbetalade importen samt införde vissa skattehöjningar. Exporten var emellertid på det hela taget väl hävdad, och konkurrenskraften gentemot utlandet påverkades inte anmärkningsvärt av de inhemska kostnadsstegringarna. Ökade importsiffror under senare delen av 1951 medförde emellertid en försämring av handelsbalansen. Nationalprodukten steg med ungefär 5 % från föregående år och jordbruksproduktionen höll sig vid oförändrad nivå — motsvarande 1938 års avkastning. Industriproduktionen låg ungefär 13 % över 1950 års nivå, och uppgången berodde huvudsakligen på förbättrad produktivitet. De franska krisfenomenen stod egentligen inte i rimlig proportion till landets resurser på olika områden. Budgetunderskottet under 1951 kunde t. ex. huvudsakligen täckas utan anlitande av centralbanken. Det kraftödande kriget i Indokina utgjorde emellertid en tung belastning på den franska ekonomien. SVERIGE Prisstegringarnas år Högkonjunkturen i Sverige dämpades något inom en del områden under 1951 främst till följd av ökat köpmotstånd inom konsumtionssektorn inför de kraftiga kostnadsstegringarna. Allmänt sett bars den ekonomiska utvecklingen fortfarande 121